Jag förklarar vad pengar är

En av mina första texter här på bloggen handlade om pengar. Texten lästes av nästan ingen, men den delades en gång på twitter. Den som vill ge den texten ytterligare en chans kan läsa den här. För ytterligare läsning finns den här artikeln.

Idag har jag kikat på ett helt fantastiskt föredrag av John Tamny från Forbes. Han må ha en aning entonig och malande röst, men det han säger är så relevant, intressant och klarsynt att jag ändå lyckades hålla mig vaken. 

Bland annat gav han mig inspiration till ytterligare en liknelse som kan förklara min syn på pengar:

Pengar har inget värde i sig. Pengar är papperslappar, metallmynt och siffror på en datorskärm eller på ett papper. Pengar kan inte användas till någonting, utom att möjligtvis elda med eller, om man har en rejäl bunt, lägga under ett av bordsbenen för att få bordet att stå stadigt.

Pengar representerar ett värde, ett värde hos produkter, varor och tjänster. Pengar är ett mått på dessa produkters värde relativt varandra och dessutom är pengarna ett mått på människors preferenser. Pengarna lär oss att människor verkar värdera ett kilo guld ungefär 75 gånger högre än ett kilo silver. Pengarna lär oss hur många timmar vi behöver arbeta för att kunna köpa en cykel.
Pengarnas syfte är samma som tumstockens syfte. Med en tumstock kan vi mäta olika brädor och konstatera vilken som är längst.

I en värld där pengarnas värde är föremål för ständiga manipulationer av våra riksbanker så snedvrids hela ekonomin. Vi tror att vi blir rikare bara för att vi har mer pengar, men det enda som har hänt är att det värde som varje krona representerar, har ändrats.

För att dra tumstocks-analogin lite längre så kan vi tänka oss en snickare som ska bygga ett hus. När han är halvvägs så upptäcker han att han inte har tillräckligt mycket virke för att kunna färdigställa huset. I en sund ekonomi så inser han att han måste skaffa mer virke.
Men, för att slippa göra den ansträngningen så modifierar han istället sin tumstock. Han proklamerar ett nytt måttsystem där 90 cm helt plötsligt är en meter! Med den nya tumstocken ser det ut som att brädorna räcker till! Snickaren blir glad och bygget tar återigen en väldig fart. Ekonomin blomstrar och hjulen snurrar. Ända tills det blir uppenbart för alla att det inte gick att göra klart huset.

Nu har snickaren lagt ned tid och arbete på att bygga något som inte kan blir klart. Inte bara den tid och det material som har använts är förbrukat. Snickaren måste också ägna tid åt att riva delar av huset. Det blir en stor ekonomisk kris, mycket större än vad den hade blivit om han direkt hade insett att han inte hade tillräckligt med brädor.

Exakt så här fungerar vår ekonomi när vi lever i självbedrägeriets tidevarv. Där vi vägrar sänka våra löner om vår produktivitet inte räcker till, utan istället sänker vi värdet på våra pengar.

Ingen skulle få för sig att det skulle vara bra om vi gjorde om våra tumstockar för att lura oss själva, men till och med välrenommerade ekonomer verkar tycka att detta självbedrägeri är sunt när det gäller vår viktigaste måttstock – våra pengar.