Klimatfrågan med två tankar i huvudet.

 

Jag har följt klimatfrågan med stort intresse sedan 2007, ungefär. Framför allt har jag varit intresserad av frågan om klimatkänslighet och återkopplingsmekanismer.

Klimatkänsligheten är frågan om hur stor temperaturökning som kan förväntas när andelen koldioxid ökar i atmosfären. Det mått som brukar användas är,  hur mycket temperaturen ökar då andelen koldioxid fördubblas. 
Det innebär att om koldioxidhalten fördubblas från, säg, 200 ppm till 400 ppm, så ökar temperaturen på jorden med x grader. För att få temperaturen att öka med ytterligare x grader så måste koldioxidhalten öka från 400 till 800 ppm och så vidare. (ppm betyder ”parts per million”)

Jag tror att x i det här fallet är någonstans mellan 1 och 1,5 grader.

Återkopplingsmekanismerna handlar om huruvida systemet är stabilt eller instabilt. Alltså om en ökad koldioxidhalt leder till att processer sätts igång som ytterligare ökar koldioxidhalten, eller tvärt om. Det finns saker som tyder på att det skulle kunna vara så, till exempel att områden med permafrost tinar upp och då frigörs stora mängder metan, som ju liksom koldioxid är en ”klimatgas”.

Å andra sidan stimuleras jordens växtlighet av ökad koldioxidhalt och mer kol kommer att bindas in i skogar och grödor.

Jag tror att vi har en svagt negativ återkoppling – alltså att ökat koldioxidhalt inte driver på ytterligare ökningar av koldioxiden i atmosfären.

I historiskt perspektiv har jorden haft betydligt mycket högre koldioxidhalter än vad vi har idag. De flesta växterna har utvecklats under sådana förhållanden och de är anpassade för högre koldioxidhalter i atmosfären. Det är därför man kan gödsla i växthus genom att spruta in koldioxid – det växer som bara fasen då!

Ett underhållande (och kort) föredrag på ämnet finns här:
https://www.youtube.com/watch?v=iEPW_P7GVB8

Jag är orolig för att klimatfrågan används som ursäkt för att genomföra åtgärder som sätter käppar i hjulet för en kapitalistiskt driven global utveckling som kan lyfta världens fattiga till ökat välstånd. Jag är också orolig för att demokratin urholkas när vi ger ökat mandat till organisationer som består och styrs av människor som vi inte har valt – läs: FN.

Det är inte svårt att räkna ut att det bakom kulisserna i klimatförhandlingar pågår ett storpolitiskt spel. Självklart agerar olika intressen i syfte att använda frågan för att förändra den globala maktbalansen.

Självklart finns det politiskt och ekonomiskt drivna incitament att påverka forskningen och kommunikationen, även i klimatfrågan.

För att lösa klimatkrisen, hur stor eller liten den är, behöver vi oberoende forskning, entreprenörskap och innovation. Inte ökad makt till organisationer som inte lyder under vår demokratiska ordning.

Det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Om vi inte klarar av att bryta oljeberoende och lösa klimatkrisen utan att inskränka demokratiska länders suveränitet och människors frihet – då är det lika bra att vi låter bli. För konsekvenserna av ett sådan utveckling är långt mer bekymmersam än vad en, eller ett par, grader varmare klimat är.

Tycker jag.