Lever jag någon annans dröm?
-Jag vill jobba med media och ”göra skillnad”.
Det kanske är ett vanligt svar på frågan om vad man vill bli när man blir stor.
Jag brukade svara att jag ville bli bonde, och på något sätt verkar det ha blivit en självuppfyllande profetia.
Journalisten som intervjuade mig igår, angående att Världsnaturfonden ändrar sin kommunikation kring kött och vatten, kom med den klassiska sportjournalistfrågan – ”hur känns det”?
Inte vet jag hur det känns. Jag går inte omkring och känner så mycket. Saker ska göras varje dag och jag försöker beta av sak för sak. Människor lägger för mycket energi på att känna, tror jag.
”Men nu har du ju gjort skillnad, det är ju det alla drömmer om att göra” frågade journalisten när han inte riktigt var nöjd med mitt intetsägande svammel till svar.
Det känns… bra – tror jag.
Jag har aldrig drömt om att ”göra skillnad” och inte heller ”jobba med media”. Jag skriver för att jag måste. Om jag inte får skriva av mig så känns det som att huvudet ska explodera.
Jag är helt övertygad om att det här ”avslöjandet” som jag kom med, kommer att glömmas bort snart. Nästa larmrapport om hur skadligt det är med lantbruk ligger säkert redan redo att publiceras. Även om min blogg fick bra spridning så är det miljontals människor som inte har läst den.
Kanske kan det någon gång bli sans och balans i debatten, men det kommer att dröja.
Jag hoppas att det kanske fortfarande finns jordbruk kvar i Sverige när det händer.
Min radiosatsning ”Radio Bonde” gör ännu inte så stor skillnad. Det är fortfarande väldigt många som inte lyssnar. De allra flesta – om jag ska vara ärlig.
Men en som har lyssnat är Katarina Östholm, som skrivit en kulturkrönika i Sundsvalls Tidning. Det är en bra och tänkvärd krönika om landet och staden, och om demokrati.
Läs den!
0 kommentarer