Lika förutsättningar eller lika utfall

En klassisk skiljelinje mellan vänstern och höger inom politiken verkar vara hur man ser på jämlikhet. Som jag uppfattar det brukar högern kritisera vänstern för att de tycker att man ska sträva efter att alla människor ska ha det lika bra (eller dåligt). Högern säger att det inte skapar incitament att anstränga sig extra eller ta risker. Om framgång inte belönas kommer heller ingen att söka framgång.

Högern säger istället att man ska sträva efter att alla ska ha samma förutsättningar. Det låter ju bra. Man fångar upp någon form av jämställdhetssträvan utan att för den delen ta bort all den kraft som skapar vårt välstånd.

Men är inte idén om att alla ska ha samma förutsättningar minst lika naiv som idén om att alla ska få samma utfall?

För, hur ser en värld ut där alla människor har exakt samma förutsättningar att bli duktiga på exakt samma saker? Alla är lika långa, lika starka, lika intelligenta eller har samma sinne för humor?

Vi har ju redan från början extremt olika förutsättningar för olika saker. Hur ska man då ordna samhället så att alla får lika förutsättningar? Ska den långe gå hukad och den korte gå på tå? Ska den som är tidig i sin utveckling medvetet maska och inte låtsas om att han eller hon redan kan allt som klasskompisarna kämpar med att lära sig?

Det är – som jag ser det – omöjligt att göra distinktionen mellan lika utfall och lika förutsättningar. Det är nästan så att vänsterns ideal om lika utfall är det mest realistiska av de två synsätten. Det går ju faktiskt att ordna på ett enkelt sätt: Alla betalar in allt de tjänar i skatt och sedan delas pengarna ut igen, så att alla får exakt lika mycket.
Men att ordna så att alla har exakt samma förutsättningar för att göra saker och ting – det måste ju vara omöjligt!

Den enda rimliga hållningen till den här frågan är att inse att alla vi människor har olika förutsättningar för att göra olika saker.  Det är därför vi kan skapa högre välstånd genom arbetsdelning och handel. Den som är duktig på att tillverka skor, säljer skor till den som är duktig på att sjunga. Den som är duktig på att sjunga underhåller – mot betalning – den som är duktig på att tillverka skor.
Vi bör alltså hylla mångfalden och variationen i människors förutsättningar. Vi kan omöjligt skapa ett samhälle där alla har exakt samma förutsättningar. Om vi ändå kunde det, skulle det samhället varken vara rikt, eller speciellt kul att leva i.