Matematiken engagerar

Gårdagens text handlade om matematik och matematikundervisning. I rubriken kombinerade jag slugt ett svärord med ordet ”skola”, vilket visade sig lönsamt då förhållandevis många valde att läsa texten. (För den som inte visste det, så är det syftet med en rubrik).

En bra text ska inte behöva en text till för att kunna förstås – ändå känner jag att jag vill förtydliga min syn på matematik och varför jag blir så irriterad på att undervisningen fortfarande ger en så felaktig bild av vad matematik är.

Jag tycker att jag kan uttala mig i den här frågan eftersom jag har personlig erfarenhet av att gå igenom nästan hela grundskolan utan att förstå matematik, för att sedan efter resultatet av en del lyckliga omständigheter och en hel del nedlagt jobb bli ganska duktig på matte.

Att jag lyckades lära mig matematik till den nivån att jag klarade av den, som det sägs, svåraste civilingenjörsexamen – en i teknisk fysik – tar jag för intäkt för att kunna hävda att nästan alla borde kunna klara av det.

Enligt min uppfattning har matematik väldigt lite med att ”vara smart”, ”vara klurig” eller kreativ. Visserligen är det en fördel om man är det, men det är inte alls något krav för att man ska kunna nå hyfsat långt.
Matematik handlar, precis som hantverk, om att lära sig använda vissa verktyg. Verktygen är i sig inte svåra att använda. Man klarar sig väldigt långt med att bara kunna använda verktygen. De som blir riktigt duktiga på matematik klarar dessutom av att kombinera användandet av dessa verktyg så att mer och mer komplexa uppgifter kan lösas. Några få klarar av att utveckla nya verktyg för att lösa helt nya problem. Ett exempel på detta är de matematiska verktyg som behövdes för att kunna ge en matematisk grund till Einsteins allmänna relativitetsteori. (Einstein fixade inte det själv utan fick ta hjälp)

Matematik handlar alltså, enligt min uppfattning, väldigt lite om att ”klura ut” egna lösningar på problem. Matematik handlar om att, när man ställs inför ett problem som man inte har verktyg till, se till att lära sig nya verktyg.
När man ger eleverna uppgifter som de bara kan lösa genom att vara smarta och kluriga, så innebär det att det stora flertalet elever tappar sugen. De som blir stimulerade av sådana uppgifter tycker givetvis att det är roligt. Men det har, som sagt,  inget eller lite med matematik att göra.
Jag tycker att man, för att tydliggöra detta, inte bör ge sådana ”knep och knåp”-uppgifter i anslutning till matematikundervisningen, utan istället som ett eget ämne för att ge stimulerande sysselsättning för de som roas av sådant.

Tänk om vi kunde få en matematikundervisning som var sådan att eleverna kunde gå igenom hela grundskolan med uppfattningen att matematik var ett enkelt ämne. Ett ämne där man löste uppgifter genom att använda verktyg som man behärskar. Där ingenting är hokus pokus eller ad hoc-lösningar som kräver stor intellektuell förmåga!

Tänk om alla de som säger att de får panik bara de ser siffror, hade fått verktyg och självförtroende att känna att de behärskar matematik.
Då är jag helt övertygad om att nästan alla hade kunna lära sig matematik till, åtminstone, en sådan nivå att de hade kunnat klara av gymnasieskolans samtliga tillgängliga matematikkurser. Kanske hade alla, liksom jag, kunnat klara av även den matte som krävs för att bli civilingenjör i teknisk fysik.