Mellanhandens kris är ingen kris

Alla branscher genomgår kriser. Men kriserna är av olika karaktär.
I natt, när jag på farsans gamla DBS Combi Lux – en cykel med allt för små hjul –  tog mig hem från orsayran, fick jag tid att fundera lite på kriser. Jag tänkte på kriser som egentligen inte är några kriser. Det är knappt två dryga kilometer från teaterbaren hem till mig och jag kom på tre exempel på samma typ av kris

1. Krisen inom media

Papperstidningarna tappar mark. Läsarna blir allt äldre och få unga tecknar sig för en prenumeration. Det är en kris som inte är någon kris. För efterfrågan på journalistik och väl formulerade åsikter är fortfarande kvar. Det är en kris för mellanhanden som utgör länken mellan den som skriver och den som läser. Tills för inte så länge sedan var det enormt dyrt att göra en tidning, och en sådan var det enda sättet att koppla ihop journalisten med läsaren. En tryckpress kostade (och kostar fortfarande) multum, det behövdes en stor skara av specialistutbildade människor för att göra tidningen och man fick till och med lov att ha ett enormt ”mediahus” på någon attraktiv adress mitt i Stockholm.
Det behövdes ett stort kapital för att starta och ge ut en tidning. Tröskeln för marknadstillträde var hög.

Så är det inte nu – vilket jag själv är ett exempel på. Jag sitter vid mitt eget köksbord med min egen dator och publiceringen sker med ett klick. Det är nästan ingen tröskel in till marknaden. Utbudet av skrivna texter är större än någonsin.  Mediebranschens kris är i själva verket en obsolet mellanhands kris.

2. Krisen inom taxibranschen. 

Människors behov att förflytta sig från en plats till en annan har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Men sättet att förmedla kontakten mellan personen som erbjuder transporten och personen som vill bli transporterad har förändrats. Förr behövdes en dyr organisation av personer som svarar i telefon, samordnar flera taxibilar och ger uppgift om hur lång den förväntade väntetiden är. Med den nya tekniken behövs inget av ovanstående. Taxiföretaget Uber har kommit på det och kunderna gillar det. Behovet av en prisvärd och bekväm transport mellan två platser finns kvar.  Taxibranschens kris är i själva verket en obsolet mellanhands kris.

3. Krisen inom musikbranschen. 

Precis som det var dyrt att trycka, ge ut och distribuera en tidning förr, så var det dyrt att spela in en skiva. Det behövdes en välutrustad studio med enorma mixerbord och inspelningsutrustning. Det var dyrt att pressa vinylskivor och distributionen krävde ett helt butiksnät.
Så är det inte längre.
Inspelningsutrustning av tillräcklig kvalitet kostar inte så mycket, distributionen kan ske via nätet. Efterfrågan på bra musik har inte minskat, utan snarare tvärt om. Utbudet är större än någonsin, liksom tillgängligheten. Musikbranschens kris är i själva verket en obsolet mellanhands kris.

Det här är tre exempel på kriser som egentligen inte borde drabba de viktigaste aktörerna på marknaden – producenten och konsumenten. Så länge efterfrågan på en vara eller tjänst finns kvar så är det bara bra om distributionen blir billigare. Det gör att varan eller tjänsten blir billigare så att fler kan köpa. Det gör också att en större andel av varans pris inte stannar hos mellanhanden utan kan gå till producenterna – de som skriver, de som kör taxi och de som gör musik. Det behöver inte betyda att journalister, skribenter, taxichaufförer och musiker kommer att tjäna mer pengar. Det är mer troligt att det leder till att fler personer jobbar inom de yrkena.