Min eller din moral?

För några veckor sedan lyssnade jag på en person som forskade på trender och marknadsföring. Ett superviktigt ämne för att förstå hur man som företagare och producent ska kunna veta vilka produkter som kommer att efterfrågas i framtiden och hur dessa ska marknadsföras.

Vi konsumenter kommer att bli allt mer etiska och moraliska i våra val. Vårt höga välstånd har gjort att vi har förmånen att gynna oss lyxen att välja, inte bara olika typer av produkter, utan också olika typer av produktionssätt. Att få sitt varumärke att förknippas med ett etiskt eller moralist ställningstagande kommer att bli än viktigare i framtiden.

Problemet är bara att veta vilken etik och moral man ska välja.

För – och det kanske kommer som en chock för vissa som lever här i konformitetens högborg – man kan faktiskt ha olika moral.

Det blir allt vanligare med så kallad ”etisk screening” – det kan till exempel innebära att en fondförvaltare erbjuder kunden möjlighet att placera sina pengar enbart i företag med god moral och etik. Till exempel kan det innebära att fonden inte placerar pengar i tobaksindustrin eller vapenindustrin.

Men, för att ta ett exempel, så var det väl ganska bra att det fanns en vapenindustri i de länder som landsteg på stranden i Normandie den 6:e juni 1944. Kan man verkligen säga att de företag som tillverkade landstigningsbåtarna, vapnen och den tekniska utrustning som gjorde landstigningen möjlig, var oetiska företag som inte borde ha fått finansiering?

Vår föredragshållare uppmanade åhörarna att verkligen sticka ut och ta ställning – även om det innebar att vi stötte oss med vissa kundgrupper. Som exempel tog hon Pressbyråns kampanj under Pride-veckan där de tillfälligt bytte namn till ”Bögbyrån”.
Det är alltså bättre att ta ställning och få en mindre grupp verkligt trogna kunder, än att inte ta ställning för att inte riskera att stöta sig med någon.

I min bekantskapskrets har jag människor som alla har väldigt olika moraliska och etiska värderingar. Det slår mig, när jag verkligen lyssnar på hur de motiverar sina ställningstaganden, att de har otroligt väl underbyggda resonemang. Jag kan verkligen förstå hur de har kommit fram till sina. så olika, slutsatser kring vad som är rätt och fel.

Jag känner kommunister som vill förbjuda privat egendom och libertarianer som bara vill se privat egendom. Jag känner abortmotståndare och personer som anser att barnarbete – givet de alternativ som barnen i de fattigaste länderna har – kanske inte alltid är moraliskt förkastligt. Jag känner ännu fler som anser att barnarbete alltid är dåligt och att kvinnans rätt att bestämma över sin kropp alltid måste gälla.

Men som sagt, alla har väl underbyggda resonemang som grundar sig i olika moraluppfattningar.

Om vi, som kollektiv, ska agera moraliskt så återstår frågan: Vilken moral ska vi då välja? Min eller din?