När rasistiska förklaringsmodeller sitter i finrummet

Samhällsdebatten är en strid om verklighetsbeskrivningen. Alla har sin förklaringsmodell och den modellen används för att hitta orsaker till olika händelser. Det finns säkert lika många förklaringsmodeller som det finns människor, men de går att gruppera i stora drag.

En tydlig gruppering av förklaringsmodeller är, de modeller som bygger på en kollektivistisk syn och de som bygger på en individualistisk syn.
De kollektivistiska modellerna handlar om att förklara olika människors beteende utifrån att de tillhör ett visst kollektiv. Den individualistiska modellen hävdar istället att varje människa är ensamt ansvarig för sina egna handlingar och att grupptillhörighet, iallafall sådan som man inte har valt själv, inte kan förklara eller försvara ett visst handlande.

Rasism är en kollektivistisk förklaringsmodell som i princip handlar om att tillskriva olika grupper av människor vissa egenskaper utifrån vilken ”ras” de har. (Jag använder ordet ”ras” även om det nog inte är korrekt att prata om olika ”raser” när det gäller människor).
Det är en modell som bygger på att man, genom att se hur en människa ser ut, kan anta att den människan har vissa egenskaper – ofta negativa sådana.

När det gäller självvald grupptillhörighet så kan det vara en korrekt analys. Det är rimligt att anta att de människor som valt att konvertera till den katolska läran, delar den katolska kyrkans uppfattning i många frågor. Det är sannolikt att en person som är med i en motorcykelklubb också är en person som är intresserad av motorcyklar och att en troende muslim tror på det som står i koranen.
Här kan vi också säga att, när man gör ett aktivt val att vara med i en grupp också har ett ansvar för vad den gruppen gör.
Om den motorcykelklubb som jag är medlem i ägnar sig åt kriminell verksamhet, så har jag som medlem faktiskt ansvar för det.

Det är en helt annan sak när det gäller egenskaper eller grupptillhörighet som inte kan väljas.
Färgen på min hud har jag inte valt själv, och därmed är inte hudfärgen relevant som markör för en viss grupptillhörighet. Det finns inget som säger att, bara för att jag är vit, så har jag vissa egenskaper. Eftersom jag inte har valt en egenskap, så kan jag inte heller vara ansvarig för handlingar som andra människor med samma – icke valda – egenskap utför.

Så långt i resonemanget brukar de allra flesta vara med.

Men när vi kommer till en annan, icke vald, egenskap så verkar det bli svårare att hålla isär begreppen.

När det gäller kön, som liksom ”ras” är något man föds med, så verkar det vara fritt fram att applicera samma kollektivistiska tankevurpa som den rasistiska förklaringsmodellen gör.

Jag, som man, förväntas inte bara vara med och ta ansvar för vad andra män gör. Jag förväntas också dela värderingar och beteende med andra vita män. Bara genom att se mig, så kan man alltså anta att jag har vissa värderingar och beteenden.

Att i övrigt kloka människor så lätt trampar i det kollektivistiska klaveret i fråga om kön tycker jag är otroligt märkligt. Jag tror dessutom att det är farligt.

När vi förminskar det individuella ansvaret och istället smetar ut ansvaret på en hel grupp så blir det lite lättare att komma undan med att bete sig illa. Att terrorisera medpassagerarna på en tunnelbanevagn, som ett gäng ”fotbollssupportar” nyligen gjorde, blir inte en fråga som är begränsad till just de personer som betedde sig som svin, utan något som tydligen även jag har ansvar för.

Den kollektivistiska synen på män  gör att de män som beter sig illa kan gömma sig i sin grupptillhörighet. De kan dela med sig av ansvaret för sina handlingar till alla oss andra män som inte ens var där. I djupet av deras medvetande kan de till och med rättfärdiga sina handlingar genom att det verkar som att det förväntas av dem att de ska bete sig på det viset – bara för att de är män.

Om alla redan antar att jag ska bete mig som ett svin, så kan jag ju lika gärna också göra det!
Den kollektivistiska synen på män gör att vår ”fallhöjd” minskar. Det är mycket värre för en person som har ett gott renommé att bli påkommen som skurk, än vad det är för en person som alla redan antar är en skurk.

I flera debattartiklar har åsikter om män i allmänhet framförts som, om man bytte ut ordet ”man” mot någonting annat skulle anses vara djupt rasistiska. Påfallande ofta är dessa artiklar skrivna av personer som här högt profilerade antirasister.

Jag kan för mitt liv inte förstå det.