Perspektiv på tillvaron

Sommaren är en tid för möten. Möten med andra människor, som ibland kan leda till intressanta diskussioner och möjlighet till perspektivbyte. I samtalet bjuder vi in varandra att för en stund se världen ur den andre personens ögon. Det är väldigt lärorikt men det krävs ett öppet sinne och att man för en stund vågar kliva ur den trygghet som man skapat genom att cementera sin egen världsbild. 

Ett exempel på spännande perspektivbyte är det samtal jag hade med en vän som är tandläkare. Han är någon typ av halv-vegetarian, vilket innebär att han inte äter rött kött. Mina kossors kött är rött, och inte okej att äta enligt honom. Självklart blir jag nyfiken på att få höra hur min vän resonerar.

Ungefär såhär går resonemanget i korthet;
Köttindustrin utnyttjar kor som plågas i trånga stallar, behandlas med farliga mediciner och de bidrar till att regnskog skövlas.
Det vill min vän inte stödja.

Vi sitter här i köket och resonerar. Jag pekar ut genom fönstret där våra kor går och betar och jag frågar om min vän anser att även dessa kor lider.
-Nej självklart inte, jag menar förstås inte dig och dina kor när jag pratar om hur köttproduktionen går till. Men jag har läst på internet och sett på TV hur det går till egentligen och därför har jag bestämt mig för att inte äta rött kött.

Självklart är det upp till var och en att själva välja vad de ska äta. Men det är ett perspektiv på frågan som gör mig lite förvirrad. För hur kan min vän, som inte besökt någon annan gård än min, veta att min gård är ett undantag? Hur kan han veta att den bild som förmedlas på internet och i TV är den bild som gäller generellt? Eller är det kanske så enkelt att det är min väns sociala kompetens som gör att han inte säger vad han egentligen tycker om hur jag sköter djuren på gården.

Jag tänker att jag skulle försöka förklara hur jag reagerar på resonemanget, så att min vän kan förstå mitt perspektiv och hur jag resonerar. Kanske såhär:

Jag såg en bild på facebook. En bild på en kille som precis skjutit ett lejon i Afrika. Tydligen var han tandläkare. Jag antar att detta är ett beteende som är generellt och typiskt för tandläkare. Förvisso gör inte min vän sådant, men det är nog ett undantag.

Jag känner mig tveksam om jag verkligen vill stötta tandläkarindustrin, om de nu beter sig på det här sättet mot djur. Genom att besöka tandläkare så bidrar jag ju till att de tjänar pengar – pengar som de använder för att åka till Afrika och döda lejon – det har jag sett på facebook att de gör.

Jag skulle kanske kunna tänka mig att ändå besöka tandläkare, men bara om de underställdes ett omfattande kontrollprogram där de tydligt fick redovisa och dokumentera sina rutiner för att säkerställa att de inte åker till Afrika och dödar lejon. Jag tänker mig ett system med egenkontroll, men med slumpmässiga kontrollbesök utförda av någon myndighet. Kanske hade det varit bra med ett certifieringssystem så att kunderna enkelt kan välja rätt sorts tandläkarmottagningar. Ett käckt klistermärke på entrédörren kunde tala om att, här dödas minsann inga lejon.

Hur skulle tandläkarna reagera på det här? Skulle de känna sig orättvist anklagade? Skulle de bli arga och säga att ett sådant system både är krångligt, kränkande och orättvist? Skulle de starta kampanjer för att försöka visa upp hur tandläkare egentligen är? Skulle dessa kampanjer misstänkliggöras, som bara ett försök från en grym industri att tvätta sin smutsiga byk?

Att de skulle reagera ungefär så, är fullt tänkbart. För tandläkare är ju helt vanliga människor. Precis som bönder här helt vanliga människor. Vi reagerar när vi känner oss orättvist anklagade. Vi blir ledsna och vill försvara oss.

I samtal vänner emellan kan vi förstå varandra. Genom att vara öppna och inte rädda att byta perspektiv förstår vi, inte bara varandra, utan även lite mer om världen och varför människor gör som de gör.
Gör gärna det lite oftare, för det är väldigt spännande och lärorikt.
Eller klicka här för att se hur det kan gå annars.