I mästerskapen tävlar man i två grenar. Dels stuttorv, dels långorv. En stuttorv är som en blandning mellan en vanlig lie och en skära och den används för att slå där det är väldigt brant eller mycket sten, träd och annat som är i vägen. I stuttorvsklassen ska den tävlande slå en 3*3 meter stor…
I flera år har jag varit sugen på att åka till Norge och Telemark för att vara med på tävlingarna i lieslåtter på slåtterfestivalen i Hjartdal. Just den här tiden på året brukar jag inte ha tid för några resor, därför har åren gått utan att jag har kommit iväg. Men nu har jag insett…
Jag ville inte stötta en organisation som jag upplevde använde sitt inflytande för, att på den politiska arenan strida mot mig och det jag gör. Fler gjorde som jag. Idag finns det nog inte lika många jägare som samtidigt är engagerade i Naturskyddsföreningen.
Så äntligen, efter 75 mil i bil har jag hittat det jag letade efter. En handsmidd lie från Tinn. Crèmè de la crèmè bland liar. Nu kan jag inte skylla på materialet längre.
Man kan liksom inte fråga rätt ut. Vi måste prata runt lite först. Gunnar säger att jag är ledare för bondelaget i Dalarna och brukar 90 hektar (eller 900 mål, som de säger här). Här i Norge framstår jag som värsta storbonden med 90 hektar. Jag försöker förklara att jag är en småbrukare med svenska mått mätt. Jag tror att de tolkar det som att jag försöker vara ödmjuk.
Varför skriver jag så mycket om liar? Tror jag att det är framtiden, att vi ska börja slå med lie igen? – Nej. Tycker jag att det är mer ”hållbart” att driva jordbruk med lie? – Nej.
Om jag ska få tag i den perfekta lien, är det här jag ska börja. Men först ska vi mjölka getter.
När jag var liten lärde min far mig att slå med lie. Det är inte så vansinnigt svårt – när man kan det. I vuxen ålder upptäckte jag att alla gårdens orv (skaftet på lien heter orv) var för korta. Tydligen var mansfolket på gården förr, inte så långa som jag är. Därför var jag…
