Tankar om tid i stämmotid

Den här tiden på året är det dags att summera föregående år. Sådana summeringar förekommer förvisso även kring årsskiftet – men för bolag och föreningar som följer ett ”normalt” räkenskapsår, är det först nu man har alla siffror på plats för att, på riktgt, kunna säga något om hur förra året var.
Det är alltså tid för bolagsstämmor och föreningsstämmor.

Jag har ägnat förra veckan åt att förbereda det sista inför LRF Dalarnas regionstämma på torsdag. Det är inte lite att hålla reda på. Vi har fått in ganska många motioner från lokalavdelningarna och de handlar om allt från kommunala sophämtningsavgifter till skogspolitik och LRFs position när det gäller hur en omarrondering ska gå till.
Det kommer sannolikt att bli några heta debatter, men det brukar sällan bli de frågor som jag på förhand tror ska debatteras som det blir mest diskussion om. Jag ska dela ut utmärkelser till medlemmar som gjort bra saker och det gäller att hålla reda på vem som ska få vilken utmärkelse och varför – det är en sak som inte får bli fel. Dessutom ska jag hålla ett tal. Ett tal som ska vara bra, dessutom.

Jag har för ovanlighets skull inte haft några möten inbokade under förra veckan. Jag har alltså varit fri och ledig att ta den tid jag behövt för att förbereda mig inför stämman. Ändå blev det först framåt helgen som jag ”fick tummen ur”. Resten av veckan ägnade jag åt allt annat än det jag borde ha gjort. Jag städade ute i snickeriet, jag körde hem ett lass ved, jag försökte lära mig hur man värderar fastighetsbolag och jag bjöd hem några av mina bästa vänner på middag – allt utom det jag egentligen var tvungen att göra.

När jag känner mig stressad över att jag har mycket att göra brukar jag beklaga mig över att jag inte har tid. Min far brukar kontra med att säga något i stil med ”men du har minsann tid att sitta framför den där datorn i timme ut och timme in”:
Han har givetvis rätt i att jag ägnar en hel del tid till att göra annat än det jag egentligen borde göra. Dygnet har 24 timmar och om dessa timmar användes effektivt skulle det inte vara några som helst problem att hinna med det jag ska göra.

Men, kanske jobbade jag ändå med förberedelserna inför stämman under hela veckan, även om det för en utomstående betraktare såg ut som att det bara var några timmar i slutet av veckan som jag faktiskt satt och skrev på talet och läste på motionerna.

Kanske var timmarna ute i snickeriet, i traktorn eller med mina middagsgäster minst lika väl utnyttjade som tiden då jag faktiskt jobbade med förberedelserna?
Tid för avkoppling, distraktion och kontemplation är kanske precis lika viktig för att lyckas med det man ska göra. Precis som en elitidrottare måste lära sig att vilan mellan träningspassen är en lika viktig som själva träningspassen.

Jag tror att jag är lyckligt lottad som har ett liv där jag ofta är fri att disponera mina dagar lite som jag vill. Jag har inga reglerade arbetstider där jag förväntas jobba och inga fastlagda tider då jag ska vara ledig. Jag kan ta en dag, och ibland en hel vecka, för att göra det jag vill istället för det jag måste. De stunderna är jag minst lika produktiv, även om det för en utomstående betraktare ser ut som att jag inte gör någonting, eller något helt annat än vad jag borde.

Det borde kanske bli acceptabelt att säga: ”Nej, jag har inte tid att göra det där idag, för jag har fullt upp med att göra ingenting”.