Tillitens baksida

Jag har många gånger, bland annat på den bloggen, plockat fram en av mina käpphästar – vikten av tillit – ur käpphäststallet.

I ett samhälle som präglas av en hög nivå av tillit människor emellan, är det lättare att skapa välstånd. När människor litar på varandra minskar behovet av formella regleringar av samspelet människor emellan. Det behövs färre juridiskt bindande avtal, och de fall där sådana ändå förekommer hålls dessa. Behovet av dyra och omständigt juridiska processer minskar. I rent ekonomiska termer kan man säga att ett sådant samhälle allokerar resurserna mer effektivt och optimalt än ett samhälle där människor inte litar på varandra.

Sverige är ett land med en relativt hög nivå av tillit. Det skulle kunna vara en förklaring till varför vi, trots våra förutsättningar, har lyckats skapa ett så högt välstånd. En teori om varför det är så, är att det karga klimatet har gjort att vi har varit tvungna att arbeta hårt, spara i ladorna inför vintern och  – kanske viktigast av allt – varit tvungna att hjälpas åt.

Jag vet inte om den beskrivningen är sann och om den är vetenskapligt fastlagd. Men det låter sannolikt.

Men, vad är tillit och hur skapas sådan?

Tillit låter ju rosenskimrande och gulligt. Tänk vad härligt det var i det gamla bondesamhället där alla gick omkring och bara litade på varandra!

Men tillit är inget naturligt tillstånd människor emellan. Tilliten skapas i ett system som belönar ett visst sätt att agera och straffar ett annat. Ett samhälle med hög tillit kan kanske lika gärna beskrivas som ett samhälle där folk har en stor mängd hållhakar på varandra. Ett samhälle där det får stora konsekvenser för den som inte går att lita på.

Kanske kan ett sådant samhälle sägas ha en hederskultur. Kanske var det gamla bondesverige ett land med en tydlig hederskultur. Fixeringen vid namn och släkt som var vanlig – iallafall i mina trakter – för inte allt för länge sedan var kanske ett sätt att skapa just dessa hållhakar som skapade tilliten. Om jag inte sköter mig så får det konsekvenser – inte bara för mig själv – utan för mina barn, mina barnbarn och alla andra som bär mitt efternamn.

Kanske litade inte människor på varandra därför att de hade så höga tankar om varandra. Kanske var det istället så, att man antog att andra människor var att lita på därför att man tog för givet att andra människor inte ville ta de konsekvenser som ett bedrägligt beteende innebar.

Man kan argumentera för att ett sådant samhälle hade oerhört hårda straff som dömdes ut av en folkdomstol som, ibland på osaklig grund, utdömde straff som inte bara drabbade den som man ansåg skyldig utan även dennes släktingar.

I en grannby berättas det om två bröder som aldrig fick vara med i gemenskapen i byn. När någon frågade om varför alla tyckte så illa om dessa bröder så visade det sig att anledningen var att deras farfar en gång skulle ha fått en oskäligt hög tilldelning av älg på älgjakten. Folkdomstolens dom var hård.

Så när vi pratar om tilliten som något positivt – vilket det ju är – så får vi inte glömma vad som skapar denna tillit. Ett hårt repressivt system som straffar de som inte går att lita på. Ett system som på ett effektivt sätt tvingar människor att bete sig ”som folk” – men säkert också straffar oskyldiga och de som bryter mot de normer som majoriteten anser vara de rätta.