TTIP, EU och osund konkurrens

De flesta människor verkar förstå att konkurrens mellan olika aktörer är bra för oss alla. Det är alltid bättre för den som vill köpa en vara eller tjänst om det finns fler än en leverantör. När det råder konkurrens kan köparen jämföra flera produkter, både till pris och kvalitet – men kan också ta hänsyn till andra aspekter, som hur, var och av vem produkten är producerad.

Det ger konsumenten möjlighet att ge uttryck för sina egna preferenser varje gång han eller hon köper någonting. Det finns massor av exempel där konsumenter inte köper den vara som säljs till det lägsta priset, utan istället väljer någonting annat. Rättvisemärkt kaffe är lite dyrare, ekologiska varor kostar lite mer och en handtillverkad tekopp är dyrare än en fabrikstillverkad dito.

Det beror helt enkelt på att konsumenten är beredd att betala mer för varor som fungerar lika bra som billigare alternativ, om varan har något annat som skapar värde. Det går lika bra att dricka te i en billig massproducerad tekopp som i en dyr handtillverkad. De som ändå köper det dyrare alternativet ger uttryck för att de värderar någonting annat; känslan av en unik produkt, att ha träffat och pratat med tillverkaren, att man vill stötta en lokal producent eller vad som helst.

Det är den här processen som ligger bakom ekonomen Ludwig von Mises citat: ”Marknaden är en demokrati, där varje krona är en röst”.
Genom våra val när vi köper något, eller avstår från att köpa något, så röstar vi. Genom vår röst bestämmer vi vad som ska produceras, var någonting ska produceras och hur produktionen ska gå till. Det är en verkligt levande demokrati där ung som gammal över hela jordklotet deltar.

Tillverkare som utsätts för konkurrens får det tufft. Särskilt om konkurrenten befinner sig i ett land där det på grund av de där givna förutsättningarna är billigare att tillverka varan. Det kan bero på löneläge, skattetryck, regelverk eller någonting annat. Den konkurrensutsatte producenten brukar kalla det för ”osund konkurrens”. För det är ju orättvist att någon producent i något annat land inte lyder under exakt samma regelverk.

Men tävlingen om att bäst tillfredsställa konsumenternas behov är inte som en hockeymatch där det är viktigt att båda lagen spelar efter samma regler. Den internationella konkurrensen på marknaden är en tävling, inte bara mellan olika producenter, utan även mellan olika politiska, legala och ekonomiska system.

Trots denna insikt, har inte ens de flesta frihandelsförespråkarna förstått det fullt ut.
EU är en frihandelsregion och det borde egentligen räcka med politikerna fastslog att inga hinder för handel mellan länderna ska finnas. Men istället pågår en politisk process för att tvinga de olika EU-länderna att ha likadana regelverk, skatter och regleringar.
Samma sak gäller de omdebatterade TTIP-förhandlingarna mellan EU och USA. Förhandlarna, som säkert uppvaktas av lobbyister från både höger och vänster och högt och lågt, försöker komma överens om gemensamma regler för hur produktionen ska gå till. Istället för att helt enkelt låta varje land ha vilka regler de vill och sedan låta människorna på marknaden rösta om vilket system som är bäst, så ska några få personer bestämma.

Det är skitjobbigt med konkurrens och det är lätt att förstå varför många producenter vill kalla konkurrensen för ”osund”. Men för alla oss andra, som inte tillhör ett specifikt särintresse, är det inte alls osunt. Det är i själva verket väldigt sunt.