Upp till kamp för evolutionen

Här om dagen hade jag nöjet att – jag vet inte för vilken gång i ordningen – samtala med Arne Lindström. Arne var till för några veckor sedan ordförande för LRF Västerbotten och därför har vi haft mycket med varandra att göra genom åren.
Jag och Arne brukar prata om hur det egentligen är. Vi diskuterar sällan sakfrågor utan istället principer. När väl principerna är utredda faller ofta svaren på sakfrågorna ut av sig själv.

Arne lyfte frågan om skogsbruket och den debatt som ständigt pågår om vilka skogsbruksmetoder som är bäst. Ska det vara trakthyggesbruk eller plockhuggning? Hur breda ska skyddszonerna vara och ska man ens få bruka skogen?
Det är väl märkligt – sa Arne – att så många verkar tro att det finns ett sätt att sköta skogen som är det enda som är bra och därmed att alla andra sätt är dåliga.

Ja, det är verkligen märkligt att så många resonerar så.

För det första finns det ju ingen exakt definition på begreppet ”bra”. Olika sätt att bruka, eller inte bruka, skogen är ju bättre än andra beroende på vad det är man vill uppnå. Det innebär att två skogsägare kan bruka sina skogar på helt olika sätt och ändå anser båda att de gör på det bästa sättet

Arne refererade till någon artikel han hade läst där någon kommun beslutat att bara använda plockhuggning (eller blädning) på sina skogar. Finns det anledning för oss som inte tycker att det är en bra metod att vara upprörda över det beslutet? Nej! Varför skulle vi vara det? Bara för att vi har olika syn på skogen och kanske olika mål för vårt eget skogsbruk så finns det ju ingen anledning att kritisera dem som har en annat mål, för att de använder de metoder som de anser är bäst för att uppnå sina mål.

Det är lite som att vi kollektivt skulle komma överens om det är rätt eller fel att äta fil och müsli till frukost.

Även om jag är ganska insatt i skogsbruk och har egen erfarenhet – så är jag inte så styv i korken att jag tror att det sätt jag har kommit fram till är det bästa, är så bra att jag skulle vara beredd att tvinga andra att sköta sina skogar på samma sätt som jag sköter mina.
Jag tror nämligen att utveckling sker genom evolution.

Evolution kan bara ske om det finns variation och selektion. Om alla människor vore identiska kloner av varandra så skulle nästa generation se exakt likadan ut som den föregående. Vi skulle hamna i ett evighetslångt status quo. Om det inte fanns mekanismer som belönade egenskaper som var fördelaktiga och missgynnade icke fördelaktiga egenskaper så skulle evolutionen inte heller fungera.
På samma sätt som människor, djur och växter förändras och anpassas genom evolution, utvecklas även de metoder vi använder för att göra saker. Vi bygger hus på det sätt som i gör därför att det har funnits olika sätt att göra det på, och några har visat sig vara dåliga och några har visat sig vara bra. Det finns ingen anledning att tro att vi nu har nått fulländning inom husbyggnadskonsten och att det därför är läge att förbjuda allt som avviker från den gängse normen.
Samma logik råder inom skogsbruket. Visst, vi har kommit väldigt långt och Svenskt skogsbruk står sig väl i internationella jämförelser, men inget säger att vi inte kommer att behöva utveckla metoderna ytterligare.

Det bästa sättet att säkerställa denna utveckling är att tillåta en stor variation i brukningsmetoder. Det är inte bara ett sätt att få utveckling, en stor variation leder också till ökad mångfald som bonus. Ska det verkligen vara så svårt att förstå?