Var Zorn socialist?

Jag är lyckligt lottad. Jag har vänner som, trots att jag valt att bo lite avsides ur deras perspektiv, väljer att hälsa på mig när de har semester. Förutom trevligt sällskap får jag tillfälle att turista lite i min hembygd och besöka platser som jag tar så för givna att det inte blir av att besöka dem annars.

Här om dagen var jag, för första gången, på Zorngården – makarna Emma och Anders Zorns välbevarade bostad precis bredvid kyrkan i Mora.

Den kunniga guiden berättade om makarna Zorns inställning till dem som var anställda på gården. Dem som lagade maten, serverade, städade och skötte trädgården. Pigorna och drängarna.
Tydligen var det, för den tiden, ganska angenäma anställningsförhållanden på Zorngården. Lönen var förhållandevis god och en rad moderna bekvämligheter hade installerats för att underlätta personalens arbete. (Eller för att makarna var roade av fräcka prylar?).

Lönen var inte bara baserad på anställningstid och prestation utan även till viss del utifrån behov. En anställd som kom från fattiga förhållanden och som hade ”många munnar att mätta” fick en högre lön.

”Oh! Var Zorn socialist!” – utbrast entusiastiskt en av deltagarna på den guidade turen.

Guiden svarade med att det åtminstone var vad besökare från USA brukade säga när hon berättade om detta.

Det är möjligt att Zorn var socialist – det vet jag inget om. Makarnas lönesättningsmodell ger mig faktiskt ingen vägledning i den frågan.

Socialismen handlar ju om statens roll i interaktionen mellan människor. Socialister skulle kanske gilla makarna Zorns modell för lönesättning. Det gör även jag, trots att jag inte kallar mig för socialist.
Skillnaden ligger i att socialisterna inte vill att lönesättningen ska vara ett resultat av en förhandling mellan två parter – arbetsgivare och arbetstagare. I stället vill man ge en tredje part – staten – rätt att slutgiltigt bestämma hur avtalet ska se ut. Staten ska alltså ha makt, att till exempel bestämma att Zorns modell ska vara den enda tillåtna.

Jag vet, som sagt, inte varför makarna Zorn hade den personalpolitik som de hade. Kanske såg de den som ett konkurrensmedel för att vara en attraktiv arbetsgivares förhållande till andra? Kanske tyckte de att personalen gjorde ett bättre jobb om de utformade lönesättningen på det här sättet? Eller, så kanske de helt enkelt sov gott om natten – en lyx som inte är alla förunnat.

Både hon som ställde frågan om Zorn var socialist och de amerikanska turisterna, har alltså missförstått socialismen. Men inte bara socialismen, utan även har de missförstått socialismens motpol, liberalismen. Jag tror att förespråkare för båda dessa ideologier gärna ser drägliga arbetsförhållanden på arbetsmarknaden. Man behöver inte vara emot behovsstyrd lönesättning bara för att man inte är socialist.

Skillnaden ligger, som sagt, i synen på individernas rätt att själva bestämma. Liberalen anser att lönesättning och övriga villkor ska vara resultatet av en förhandling mellan två parter. Socialisten anser att någon annan – en tredje part – ska bestämma villkoren. I grund och botten bygger denna skillnad på olika syn på äganderätten. Enligt den liberala idén har en arbetsgivare rätt att bestämma under vilka villkor han eller hon vill ge pengar i utbyte mot en tjänst. På samma sätt måste en arbetstagare vara fri att själv utvärdera ett erbjudande om anställning där han eller hon förväntas byta sin tid och sina tjänster mot pengar.
Socialisten anser inte att arbetsgivaren fullt ut äger sina egna tillgångar och inte heller att arbetstagaren fullt ut äger sin kropp, sin tid och sina kunskaper. Både arbetsgivarens pengar och arbetstagarens tillgångar är alltså delägda av det kollektiv vi kallar för staten. Därför har staten rätt att bestämma vilka villkor som är tillåtna och vilka som är förbjudna.

Det var en väldigt givande guidning på Zorngården. Det var ett fantastiskt hus. Men jag vet fortfarande inte om Zorn var socialist.