Vi måste prata om skiten

Jag hade tänkt göra en artikelserie där ni får följa alla moment som ingår i odling av höstvete. Det kommer att bli något för den som gillar att sjunga långsamhetens lov, för från förberedelserna till skörden tar det drygt ett år.

Som en liten uppvärmning så tänkte jag skriva lite om gödsel – växternas mat.

Det första man gör, eller borde göra, när man ska odla är att ta reda på vad det är för typ av jord man har på sina åkrar. Att inte göra det är som att orientera utan att veta var du befinner dig när du startar. Du kan har hur bra karta och kompass som helst – du kommer ändå inte att hitta en enda kontroll.

För att ta reda på vad det är för jord man har att jobba med, så gör man en markkartering. Det innebär att man tar in ett representativt jordprov från olika punkter på åkern. Dessa prover analyseras utifrån en massa faktorer. Surhetsgrad (pH), fosforinnehåll och kaliuminnehåll är de viktigaste att hålla reda på och därför tar jag för enkelhets skull endast upp dessa i den här texten.

Som ni ser så har jag här låtit analysera 11 åkrar som har helt intetsägande namn för alla utom för mig. Om vi till exempel tar åker nr 8 ”Hassis” (som fått sitt namn för att den en gång har ägts och brukats av en förfader till de båda vasaloppsvinnarna Ola och Bengt Hassis) så ser vi att pH ligger på 6,3 och att det är fosforklass III och kaliumklass II.

Om jorden är för sur, alltså har för lågt pH så innebär det bland annat att växterna inte kan tillgodogöra sig näringen, framför allt fosforn. Ett pH mellan 5,5 och 7 får anses som acceptabelt för odling av spannmål. Om man vill höja pH så kalkar man jorden.

När jag väl vet vilken fosforklass och kaliumklass jag har och vilken gröda jag ska odla så är det dags för nästa steg. Jag bestämmer mig för att odla korn och då är det dags att leta upp denna tabell:

Jag tror att jag kan få 5 ton i skörd/hektar vilket innebär att jag för vårsäd, som korn är, ska gödsla med 15 kg fosfor/ha vid fosforklass III och 40 kg kalium/ha vid kaliumklass II. När det gäller kväve, som är det tredje av de viktiga näringsämnena så är en tumregel att det behövs ungefär 20 kg kväve/ton skörd. För en skörd på 5 ton behöver jag alltså tillföra ca 100 kg kväve/ha.

Nu vet jag hur jag ska gödsla. Jag ska tillföra 100 kg kväve, 15 kg fosfor och 40 kg kalium per hektar. Hur ska jag göra det?

För det första så kollar jag om jag har någon ”förfruktseffekt”. Det innebär att grödan som odlades året innan kan vara en sådan som binder kväve i marken, kväve som blir tillgängligt för detta års gröda. I det här fallet odlades korn även året före, vilket inte ger någon förfruktseffekt. Men om det hade varit ärtor, åkerbönor eller klöver, så hade jag kunnat minska kvävegödslingen med ca 20 kg/ha.

Nu är jag inte ekologisk odlare, så jag har möjlighet att använda handelsgödsel. Men jag har också stallgödsel från korna som jag hade tänkt använda. Stallgödseln ska också analyseras utifrån näringsinnehåll men det finns ungefärliga tabeller man kan gå efter.
Enligt en sådan innehåller fastgödsel från kor ca 10 kg kväve/ 10 ton, 15 kg fosfor/ 10 ton och 40 kg kalium per tio ton.

I det här fallet innebär det att om jag sprider 10 ton kogödsel per hektar så får lyckas jag få ut så mycket fosfor och kalium som grödan behöver (15 respektive 40 kg). Däremot fattas det 100-10 = 90 kg kväve.

Kvävet köper jag i form av handelsgödsel. Det finns handelsgödsel som innehåller kväve, fosfor och kalium, men det behövs ju inte nu när jag har gödslat upp fosfor och kaliumbehovet med kogödsel.
Jag väljer att använda ett handelsgödsel som innehåller 27% kväve. Det innebär att jag ska sprida 333 kg sådant per hektar. (det går att ställa in gödningsspridaren så exakt!).

Nu är det här en väldigt förenklad bild jag ger. Ni som är bönder vet att kvävet kan vara bundet i olika former. ammoniumkväve och nitratkväve, och ni vet att fosforn i stallgödseln kanske inte blir tillgänglig lika fort som fosfor i handelsgödsel etc. Men för enkelhet skull så struntar vi i det nu, när jag bara vill beskriva principen.

Som ni själva förstår utifrån mitt exempel som är taget ifrån mina verkliga förutsättningar så skulle jag få problem om jag enbart skulle använda kogödsel i odlingen. För antingen skulle jag få brist på kväve eller så skulle jag vara tvungen att tillföra alldeles för mycket fosfor och kalium per hektar. Om jag ville fylla kvävebehovet med kogödsel (100 kg/ha) så skulle det innebära att jag samtidigt tillförde 150 kg fosfor och 400 kg kalium per hektar. Jag skulle alltså behöva sprida 100 ton gödsel/hektar och då skulle mina kors gödsel bara räcka till ca 2 hektar.

Det regelverk vi bönder har att hålla oss efter säger att vi över tid endast får tillföra max 22 kg fosfor per hektar och år. Detta för att undvika näringsläckage till våra vattendrag och sjöar.

Om jag skulle hålla mig inom den maximala fosforgivan på 22 kg/hektar så skulle jag endast få ut ca 15 kg kväve/ha, vilket teoretiskt räcker till en skörd på 750 kg/ha. Att jämföra med de 5 ton/ha som jag hade som mål.

Det är det här som är dilemmat med stallgödsel och system där man inte använder handelsgödsel. Det går att fixa någorlunda genom att odla kvävefixerande grödor som ärtor och bönor som ger förfruktseffekt. Men så exakt som man kan styra näringstillförseln med handelsgödsel kan det aldrig bli.

Det här ett problem som varje bonde som någon gång försökt odla någonting är medveten om. Men de som för debatten om handelsgödselskatt och som säger att ”det är väl bara att använda stallgödsel istället”, verkar vara helt ovetande.
Det var bland annat därför jag tog mig tiden att skriva den här låga artikeln. Hoppas några av er har orkat läsa hela.
Kom gärna med invändningar och synpunkter!