Ett återvunnet växthus

22 juli, 2019

Något utav det finaste det här året har varit att få greja i mitt ny-gamla, lilla växthus. Jag har tänkt så många gånger på hur glad jag är att bo där jag bor när jag varit hemma och sjuk i utmattning. Grön terapi varje dag. Klappa getter, ta hand om hönorna och greja  med små plantor, det måste väl ändå vara bästa medicinen?

Jag har ju inte haft något växthus tidigare, eller snarare, jag har inte haft något växthus som suttit ihop tidigare. För två år sedan köpte jag nämligen ett litet, grönt pluttväxthus billigt. Det stod i en trädgård i Vimmerby där huset skulle rivas och trädgården grävas upp. Det lilla växthuset hade tillhört en äldre man vid namn Gunnar, och han hade byggt det där i sin lilla trädgård för många år sedan. Anledningen att växthuset var billigt var således att det var svårt att forsla bort det. Jag tänkte att vi fick prova om det gick, och skulle det inte hålla ihop så gick åtminstone fönstren att skruva bort och använda till ett annat växthus. Jonas och jag hjälptes åt med nedmonteringen, och det gick nästan. Allt kom med hem till Kulla, men lite av stommen gick sönder. Det var ju inte alls byggt för att flyttas. Och så blev stommen ståendes i två år utan att vi fick tid att försöka bygga upp det igen. Och sanningen att säga så tvivlade jag på om det verkligen skulle gå, utan tänkte att jag nog skulle bli tvungen att bygga något nytt. Tråkigt, eftersom jag tyckte Gunnars växthus var så charmigt.

Men så till min födelsedag i slutet av mars hade Jonas en överraskning. Han hade ringt hit vår vän Liviu från Rumänien, som egentligen skulle komma och jobba på gården senare på våren, lite tidigare. För att sätta ihop mitt växthus och bygga ett nytt hönshus åt mig! Världens bästa present. Växthuset stod först på listan, och på några dagar så stod Gunnars växthus i min trädgård! Pyttelitet, och liksom hemmabyggt en gång i tiden, och sedan återuppbyggt och reparerat med sådant vi hade hemma. Inte något skrytbygge alltså, men så gulligt och perfekt för mig! Mitt gröna lilla gull-växthus.

I april mådde jag för första gången sedan hösten lite bättre. Jag bestämde mig för att fixa odlingsbäddar och golv i växthuset själv. Jag hade en hög med gammalt använt tegel liggandes,och ville försöka avgränsa odlingsbäddarna på det viset. Tror min svärfar har räddat teglet från något hus som rivits eller liknande. Rekommenderar kanske inte att prova att mura för första gången med trasigt tegel, för oj så snett och vint det blev, men fint ändå! Så tillfredsställande att använda sådan man redan har. Till golv rotade jag fram lite gamla brädor i en bod och sågade till rätt längd. Under golvet är gräset bortgrävt mellan stenplattorna som huset står på, och på jorden la jag grus, och sen tvärgående reglar som jag spikade fast brädorna i. Enklast möjliga, men så fint med brädgolv!

Huset var redan grönmålat, men behövde ny färg så jag målade det kromoxidgrönt. Två sidor åtminstone, för baksidan och kortsidan som inte syns från trädgården är fortfarande omålade tre månader senare… Man får vara snäll mot sig själv när man inte mår bra helt enkelt. Orkar man inte, så orkar man inte.

Framsidan i april…

.. och baksidan.

Och nu ser det ut så här där inne! Tre sorters tomater och två sorters gurka i bäddarna, och busktomater, chili och basilika i krukor i fönstren. I våras fick jag till och med plats med en skön stol här inne. Satt där många gånger och drack kaffe och bläddrade i tidningar när det fortfarande var lite kyligt ute.

Busktomaten ”Vilma”.

Och så bifftomaterna ”Brandywine” och ”Ananas”. Och körsbärstomaten ”Black Cherry”. De fina skyltarna har min vän Alexandra (@letteringbyally på Instagram) gjort av överblivna träbitar. Pricken över i här inne!

Mitt återbrukade lilla växthus. Inte en bräda är köpt ny, utan allt förutom färgen är gjort av saker som varit något annat. Fint, eller hur? Snart blir det tomatskörd!

Svartkålspasta med ädelost och valnötter
Rallarrossaft