Skogens guld
I år svämmar skogen över av kantareller. De växer på platser där de normalt inte brukar. Jag går till mina hemliga ställen och hittar nya okända svampmarker på vägen dit.
Vi plockar korgen full flera gånger. Den lilla älskar att plocka men äter inte svampen. Trots att favoritfärgen är gul.
Vi rensar, förväller och fryser in. Smörsteker till smörgåsen, kokar gräddiga såser och gör de mest fantastiska omeletter på hemäggen och skogens guld.
Hjortron har vi också plockat. På myren nära stugan som vi har. Han den stora, skojade och sa att bären var så mogna, att de föll av och landade i den mjuka våta mossan när hundvalpen Sigge sprang förbi på klumpiga ben.
Jag älskar hjortron. Utseendet. Smaken. Och det engelska namnet; cloudberry – molnbär. Vackert. För de ser ju ut som gyllene puffiga små moln. Vi fick ihop en liter eller två. De flesta hamnade direkt i magen.
Jag fylls av samma känsla när jag plockar bär och svamp, som när höskullen är full efter slåttern. En rikedom som inte kan mätas med något annat.
Den bästa skattjakten måste ju ändå vara den i skogens skafferi.
Med värme // Abborrbergs Louise
0 kommentarer