Första snön

I fredags morse när jag vaknade hade världen bäddats in i det första tunna täcket av snö. Han den lilla jublade av lycka och den stora suckade. Och det har fortsatt snöa sedan dess. Kallgraderna håller i sig och Kung Bore har för tillfället erövrat landskapet.

Jag tycker om den första snön. Hur den suddar ut konturerna och dämpar ljuden.

Vi tog en söndagstur runt byn med bardomens snow racer. Den tillhör min bror egentligen. Men han bor vid havet, där snön aldrig får fäste nog för utfärsäventyr i branta backar.

Det var i tidigaste laget. Glidet uteblev i den pudriga snön, men vi gjorde några snöänglar och matade fåglarna när vi kom hem.

Jag är tacksam över att jag bor här uppe bland bergen. Det är så vackert när snön lägger sig på skogen. Sådär vackert så jag faktiskt kan fälla en tår. Världen skimrar i silver. Milsvid sträcker sig storskogen ut nedanför mitt berg.

Jag är mitt i en sagovärld. Och i natt har lokattens tassar gjort avtryck i den första snön.

Med värme // Abborrbergs Louise