Första snön

10 november, 2019

I fredags morse när jag vaknade hade världen bäddats in i det första tunna täcket av snö. Han den lilla jublade av lycka och den stora suckade. Och det har fortsatt snöa sedan dess. Kallgraderna håller i sig och Kung Bore har för tillfället erövrat landskapet.

Jag tycker om den första snön. Hur den suddar ut konturerna och dämpar ljuden.

Utsikt från vardagsrummet.
Snö på skogen.

Vi tog en söndagstur runt byn med bardomens snow racer. Den tillhör min bror egentligen. Men han bor vid havet, där snön aldrig får fäste nog för utfärsäventyr i branta backar.

Dåligt glid i första snön.
Abborrbergs folkets hus.
Rian vid Per Ers.
Timmervägg.

Det var i tidigaste laget. Glidet uteblev i den pudriga snön, men vi gjorde några snöänglar och matade fåglarna när vi kom hem.

Farmors gamla fågelmatare.
Frostnupna och röda i den vita snön.

Jag är tacksam över att jag bor här uppe bland bergen. Det är så vackert när snön lägger sig på skogen. Sådär vackert så jag faktiskt kan fälla en tår. Världen skimrar i silver. Milsvid sträcker sig storskogen ut nedanför mitt berg.

Spår av lokatt. (Foto Johan Stenman)

Jag är mitt i en sagovärld. Och i natt har lokattens tassar gjort avtryck i den första snön.

Med värme // Abborrbergs Louise

Innan isarna lagt sig
Höstlov