Mot nya mål

Jag minns precis hur det kändes första gången jag loggade in här. Det var i maj 2019 som jag  skrev jag mitt första inlägg på bloggen för Land. Göken ropade utanför fönstret och om jag minns att det doftade hägg. Jag var oerhört nervös och väldigt lycklig. En dröm hade gått i uppfyllelse! Jag skulle få skriva på riktigt och nå ut till flera människor än jag vågat drömma om. Jag som bara skrivit för husbruk innan. Det  var väldigt stort och är fortfarande. Jag känner mig stolt över att ha tagit mig hit och jag har lärt mig oerhört mycket under resans gång.

Under mitt alias Abborrbergslouise har jag delat med mig av mitt liv i den lilla finnmarksbyn Abborrberg. Det har varit potatisskörd, abborrmete, livet nära djur och natur, möten med inspirerande människor och vanliga vardagar med lite guldkant på. Men det har också varit perioder som varit mindre roliga. Själsakav med utmattningsdepression, en separation från Kråkungens pappa och en flytt från byn som jag älskat sedan jag varit en liten flicka. Byn där min pappa bott. Min pappa som under tiden jag bloggat här, lämnat jordelivet.

I små glimtar av glädje och sorg har ni fått följa mig. Precis som livet är för de flesta. Jag har tagit adjö av många saker men jag har också öppnat dörren till mycket nytt.

Jag har funderat mycket kring hur jag ska fortsätta skriva här på bloggen. Det är mycket som är lika i mitt liv. Jag är ju Louise oavsett platsen jag bor på. Jag odlar fortfarande, jag bor i närheten av Abborrberg, jag jobbar i skolan, jag älskar fotografi, jag pratar fortfarande rövarspråket flytande och jag kan leta vatten med slagruta. Men orden har liksom fastnat lite och inte kommit så lätt som de borde. I och med att mitt liv har ändrat lite riktning, har också målgruppen förändrats en del  i takt med mig.

Jag har tagit beslutet att avsluta min blogg här på Land.  Det har inte gått över en natt. Jag har tvekat, velat och funderat. Jag har både gråtit och skrattat när jag läst igenom mina gamla inlägg. Men jag vet att det är rätt beslut för mig i det långa loppet.

Jag vill tacka reportern Annika Boltegård och fotografen Maria Hansson som kom hem till mig i Abborrberg i december 2018 och gjorde ett fint reportage. Ett reportage som hamnade i tidningen Land och som på många sätt blev startskottet för mycket av personliga utveckling. Jag vill också tacka Joel Linderoth, chefredaktör på tidningen, som trott på mig och mitt skrivande. Men framförallt vill jag tacka er som läst min blogg och följt mig under den här tiden. Tack! Det betyder enormt mycket för mig att just du läst, kommenterat och följt mig på min resa.

Och vill du, så är du varmt välkommen att fortsätta följa med mig, Kråkungen och livet i det kreativa kollektivet i Björnhyttan på min nya blogg Ruth Louise (klicka på mitt namn så kommer du dit) och på Brygghuset i Björnhyttan.

Jag har så svårt att ta farväl. Jag får en klump i halsen och grus i ögonen nu när jag skriver dessa rader. Så jag väljer istället att säga;

På återseende.

Med massor av kärlek//AbborrbergsLouise