Ett axplock av dumhet i veckan som gick

För någon vecka sedan lade LRF ut en film som spridits på facebook och twitter. Jag medverkar i filmen och pratar om fördelarna med att välja mat producerad i Sverige. Filmen har setts av drygt 130 000 personer.
I början av filmen håller jag på att skotta i flis i en skottkärra. Jag värmer boningshuset och verkstaden med flis.
Flis är ett biobränsle och det görs av förnyelsebar skogsråvara.

Här kan ni se filmen:
https://www.facebook.com/lrf.se/videos/10153595446600687/

Det dröjer förstås inte länge förrän det svenska lantbrukets dödgrävare dyker upp i kommentarsfältet.

”Beate xxxxx: Gillar att han pratar om att inte skövla ner regnskogen när han gräver i sitt FÖRRÅD av till synes sojabönot xD”

Jag tror att hon menar sojabönor.

Styv i korken är hon och vidhåller att det är sojabönor efter att någon har frågat hur hon kan tro att det är sojabönor som jag skottar. De är nämligen experter, de här människorna.

Den soja som används i Sverige är certifierad för att inte komma från skövlad regnskog. På våran gård har vi inte använt soja sedan 2004. Men om man är ute efter att jävlas, så kan man ju alltid påstå att min hög med flisad svensk fura i själva verket är soja. Att det är fel spelar ingen roll. Folk i allmänhet har ingen aning om någonting, så alltid lurar man någon.

Det andra exemplet hittar jag i tidningen ”Vi i Villa” maj 2016. På sidan 6 finns en artikel med rubriken ”5 saker du aldrig bör slänga”.
Den som känner mig vet att jag skriver under på allt som handlar om att inte slänga saker i onödan. Jag sitter just nu i mitt kök från femtiotalet, till exempel.
Källan till artikeln är Blocket – vars affärsidé är att folk ska sälja sina saker istället för att slänga dem. Inte heller något fel med det.

Det första som inte ska slängas är jeans. Det går nämligen åt 11 000 liter vatten för att tillverka ett par jeans.
Nej. Det går inte åt 11 000 liter vatten för att göra ett par jeans. På samma sätt som det inte går åt 16 000 liter vatten för att producera ett kilo nötkött. 

 

Man ska heller inte slänga skinnsoffor. Varför? Jo, det går åt trä för att tillverka soffor. Träd som måste växa i ”minst 50 år”. Har vi brist på träd? Varför spelar det roll att det tar 50 år för ett träd att bli moget för att göra soffor av? Skulle det vara bättre att göra soffor av trä om det bara tog 25 eller 10 år för trädet att bli avverkningsmoget?

Men det är inte bara träden som det ska sparas på.

”Skinnsoffor görs av koskinn och kossorna kräver stora mängder mat, som gör att de rapar och pruttar ut farlig metangas”.

Har vi brist på mat till korna? Vi har 800 000 hektar åkermark som ligger i träda. Över en miljon hektar åkermark har försvunnit i Sverige sedan den tid å 1800-talet då vi hade som mest åkermark. Det beror på att vi har ökat produktiviteten enormt inom jordbruket.
Inga kor föds upp för att bli skinn till skinnsoffor. Skinnet är en restprodukt som man kan välja att ta till vara eller inte.

Resonemanget är så dumt så att klockan här på väggen precis stannade.

Det tredje exemplet hittar jag hos ”Djurhemmet Tigerharen” som tydligen specialiserat sig på att ta hand om djur. I det här exemplet handlar det om några hönor som stulits av organisationen ”tomma burar”. De kallar det för att de har ”fritagits”, men det är stöld och inget annat.

Nu vill djurhemmet Tigerharen samla ihop 30 000 kronor.

Vad ska de använda pengarna till? Jo de ska göra ett ganska stort och komplicerat kirurgiskt ingrepp på de stackars hönorna.

 

Jo, självklart ska djurvännerna skära av äggledarna på hönorna så att de inte längre kan lägga ägg. Det är, citat:
”en operation som nästan aldrig görs i Sverige (nä, undra varför?) eftersom det är ett ovanligt ingrepp och eftersom vi [vill] att operationerna ska vara så säkra som möjligt, så blir det väldigt dyrt. Uppemot 30 000 kommer det att kosta för hela gänget”  

Ja, jag vet då inte riktigt vad jag ska säga…