Bibliotekens unika säljargument

USP, vad har ni för USP?

Den frågan har kanske mången företagare fått. Om inte – så borde varje person som ägnar sig åt affärsdrivande verksamhet ställa sig själv den frågan: Vilken är min USP?

USP betyder Unique Selling Point – alltså vad som utmärker just det som jag försöker sälja och vad det är som jag har, som ingen av mina konkurrenter har.

Det är högst osannolikt att just jag skulle vara bäst i världen på att tillverka en viss vara eller erbjuda en viss tjänst. Men företagare är till naturen överoptimistiska och de har många gånger en överdriven självbild. Det är därför vi har företag. Om alla verkligen gjorde en realistisk bedömning av chanserna att just de skulle vara bäst i världen på att göra en viss sak, då skulle nog inget företag startas över huvud taget.

Även skattefinansierade verksamheter agerar på en konkurrensutsatt marknad. Ett sådant exempel är bibliotek. Inte för att konkurrensen från privatägda bibliotek är stenhård, utan för att man konkurrerar med allt annat som folk kan tänkas göra istället för att gå till biblioteket. Varje person gör massor av val varje dag. Ska jag gå till puben eller ska jag spela fotboll? Ska jag gå och bowla eller ska jag stanna hemma? Ska jag göra armhävningar eller ska jag gå till biblioteket?

För att biblioteken ska klara sig så måste de alltså fundera på vilken USP de har.

Det verkar som att de inte alls gör det. Istället försöker de möta sina konkurrenter på konkurrenternas planhalva. Det kommer nog inte att lyckas.

I sin iver att locka ”kidsen” till biblioteken verkar det som att många bibliotek tänker att de ska göras om till någon slags fritidsgårdar och mötesplatser.

Men, det går ju redan 13 mötesplaster på dussinet. Det finns hur många fik, caféer, bowlinghallar och tipshörnor som helst. Vad är det som får biblioteken att tro att den som letar efter en inspirerande mötesplats skulle välja att gå till biblioteket av alla ställen, när det finns så många andra trevliga alternativ?

Nä, vad är det biblioteken har, som ingen annan har. Vilken är deras USP?

Förr var det givetvis den stora mängden böcker som gjorde biblioteket värt att besöka. Ingen annanstans än på biblioteket kunde man hitta all denna nedskrivna kunskap. Nu är allt detta – och mer därtill – tillgängligt på internet. Den som ändå vill hålla en bok i sin hand kan köpa den relativt billigt på någon bokhandel eller på nätet.

Nej, det som gör biblioteken unika är tystnaden.

Ingen annanstans än möjligen i hemmet, är det tyst. Det är inte tyst på fiket, det är inte tyst på fritidsgården och det är definitivt inte tyst på bowlinghallen.

En gång bestämde jag och mina kompisar oss för att sitta på biblioteket här i Orsa och plugga till en tenta. Vi behövde verkligen koncentrera oss och därför behövde det vara tyst.

Det var verkligen inte tyst. Det kom och gick folk hela tiden. De lånade tidningar och satt och samtalade med varandra samtidigt som de läste. Vi kunde faktiskt lika gärna suttit på ett fik. Där hade vi dessutom kunnat få både mat och kaffe.

För mig är det obegripligt att biblioteken helt har missat att göra en analys om vilken deras USP är. Det är ännu mer obegripligt att de verkar ha en uttalad strategi att göra sig av med det enda de har som särskiljer dem från alla andra.
”Tysthetsnormen” har blivit något fult och något som man – liksom med alla andra normer idag – verkar vilja bryta mot.
På så sätt spelar biblioteken bort det enda ess de har i rockärmen.