Blogg-grannen Nicklas Kämpargård skrev nyligen ett inlägg om hur en bonde egentligen är. Det var väldigt träffsäkert! Den här tiden på året är den bästa och värsta tycker jag. Det är skördetid – eller det borde iallafall vara det. Mitt spannmål vägrar bli moget och jag ser hur de fina skördedagarna försvinner en efter en….
Visst finns det kanske anledning att oroa sig över ett ökande vetenskapsförakt, men samtidigt oroar jag mig också för ett ännu större förakt för det som Jane Austin kallade för ”förnuft och känsla”.
När jag var yngre, tyckte jag att det var så kul att gå på fest. Särskilt fester där jag träffade människor som jag inte träffat förut – ju fler desto bättre. Jag blickade ut över havet av människor med samma lystnad i blicken som en resenär på en Finlandsfärja har inför smörgåsbordet som står uppdukat….
Det var mina bästa bantartips. Tyck inte illa om din kropp, var singel, överskatta inte dina ”powerwalks”, ha inte mat hemma och ät sällan.
Mamman i vår lilla låtsasfamilj tog ut skilsmässa redan till fruktstunden.
Jag känner mig säker på att LRF och jag delar uppfattning i de mest grundläggande principiella frågorna om äganderätt och frihet för den gröna näringens entreprenörer att driva sina gårdar och företag på sina egna sätt. Därför känner jag mig trygg i att kandidera till riksförbundsstyrelsen.
Den här tiden på året är det dags att summera föregående år. Sådana summeringar förekommer förvisso även kring årsskiftet – men för bolag och föreningar som följer ett ”normalt” räkenskapsår, är det först nu man har alla siffror på plats för att, på riktgt, kunna säga något om hur förra året var. Det är alltså…
Ibland måste man kanske tvinga sig till att göra något nytt. Hur skräckinjagande det än kan verka.
Var ”du-reformen” under sextio- och sjuttiotalet ett misstag? Förlorade vi en del av vår identitet när vi ”lade bort titlarna”? För mig som föddes i slutet på sjuttiotalet känns det oerhört gammeldags och omständligt att använda titlar. Att säga ”Kan jag få bjuda disponenten på en cigarett?” känns mycket mer omständligt än att bara fråga…
Jag försöker lägga band på mig när jag pratar med kvinnor. Jag undviker att prata om saker som jag funderar på och jag försöker vara tyst långa stunder. Jag försöker se intresserad ut, även om jag inte är det. Jag ställer frågor som jag redan vet svaret på.
