Handelsgödselskatt ger stärkt konkurrenskraft, sa mp

Det är sensommaren 2014. Valrörelsen börjar dra igång och jag är på politikerdebatt i Säter. Det är 32 grader varmt och hela staden är insvept i brandröken från branden i Västmanland. Inramningen ger hela tillställningen en smått surrealistisk stämning.

Jag samtalar med representanten för miljöpartiet, en riksdagsman, om svenskt jordbruks konkurrenskraft. Vi verkar vara helt överens om att det är viktigt att behålla jordbruket i Sverige och att vi därför måste stärka konkurrenskraften.

Men, säger jag, hur kan det då komma sig att ni driver frågan om att införa en skatt på handelsgödsel? Hur kan ni säga er strida för stärkt konkurrenskraft, om ni samtidigt driver frågan om en ensidig kostnadsökning för svenskt jordbruk?

Han tittar frågande på mig och säger:

”Men en handelsgödselskatt skulle ju stärka konkurrenskraften för svenskt jordbruk. För om handelsgödselskatten gör att svenska bönder köper mindre handelsgödsel så innebär det ju att ni blir mindre beroende av sådan. Och det måste väl vara bra för konkurrenskraften om ni slipper lägga en massa pengar på att köpa handelsgödsel”

Det var som att hela världen tog en liten paus en stund. Jag kunde se hur klockans sekundvisare sakta rörde sig mellan två av de sextio små streck som utgör ett helt varv. Brandröken kändes plötsligt än mer kväljande och jag blev plötsligt medveten om hur svettig jag var på ryggen under kavajen.

Vilken avgrundsdjup okunskap om de mest enkla ekonomiska och logiska samband!

Som att säga att en död människa har en konkurrensfördel jämfört med en levande – eftersom en död person inte är beroende av att andas och äta.

De senaste veckorna har miljöpartiet (äntligen, tycker vissa) fått utstå samma granskning som de övriga partierna alltid har utsatts för. Bilden en bottenlös gyttja och en fasad som krackelerar med en sällan skådad hastighet, har blivit tydlig.

Många verkar längta tillbaks till den tid då miljöpartiet bestod av ”ideellt engagerade miljökämpar” och höll sig till det.
Det gör inte jag.

Det som har blivit uppenbart för den stora massan nu, när miljöpartiet sitter i regeringen, har varit uppenbart för många inom jord- och skogsbruk sedan länge. Även för jägarna har blivit smärtsamt medvetna om det.

De som längtar tillbaks till tiden då miljöpartiet bara var ”ideellt engagerade miljökämpar” säger egentligen att de längtar tillbaks till tiden då miljöpartiet nöjde sig med att jävlas med bönder, skogsägare och jägare.

Jag ser det enbart som positivt att fler får se vad de går för egentligen.