Hur marknadskrafterna splittrade byarna

Det finns två sätt att se på de skiftesreformer som vi haft i Sverige genom tiderna.
Syftet med reformerna var att skapa rationella gårdar och ordna upp riktiga äganderätter till åkermarken. Med tanke på vilket enormt språng utvecklingen inom jordbruket tog, måste reformerna ses som framgångsrika.

Å andra sidan finns det dem som sörjer att byarna splittrades och bygemensamheten försvann. Det blev ensamt – sägs det – ute på gårdarna. Skiftesreformerna drevs igenom snabbt och – kan tyckas – hjärtlöst. Det var tvång från statens, eller kungens, sida. Knappast förenligt med liberala principer.

Men sanningen är den, att det inte bara var statliga tvång som gjorde att de täta byarna försvann.

De tidigaste försäkringsbolagen i Sverige kallades ”brandstodsbolag” och via dessa kunde bönderna dela på den ekonomiska risken vid en brand.
Och brann gjorde det ganska ofta i byarna. Innan elektriciteten blev allmänt använd användes ju levande ljus för belysning och eld för värme och matlagning. När elden fick fäste spred den sig ofta till många tillgivande hus i byn och den ekonomiska skadan blev därför stor.

Detta gjorde att brandstodsbolagen dränerades på kapital och många av dem stod på ruinens brant. För att komma till rätta med detta ändrades försäkringsvillkoren.
Brandstodsbolaget bekostade ett nytt hus, bara om huset inte byggdes upp inne i den täta bondbyn, utan på tillräckligt stort avstånd från andra hus.

Även om staten hade ett stort finger med i spelet, så var det även den ekonomiska och krassa verkligheten som hjälpte till att splittra de eldfängda byarna.

(Referens: Carl Larsson i By: Svensk jord och svensk bonde genom tiderna, 1928)