Klimatet och jordbruket i retrospektiv

Få näringar är så långsiktiga som jordbruket. De investeringar som görs i åkermarkens bördighet görs på så lång sikt, att det ofta är först nästa generation som får skörda frukterna av mödan.

Ingen näring är heller så ”platsbunden” som jordbruket. En jordbrukare har bundit sitt kapital i mark och byggnader som inte kan flyttas när förutsättningarna förändras.

Jordbruket är extremt känsligt för vädret. Avkastningen varierar kraftigt mellan enskilda år. Förändringar som sker år från år kallar vi väder. Förändringar som sker över längre tid, minst 30 år, kallar vi klimat. Att förutsättningarna varierar från år till år är något som vi kan hantera någorlunda bra.  Det går oftast att spara från ett gott år för att ha som reserv till ett dåligt år. Det är förändringarna på lång sikt som är avgörande för om de långsiktiga investeringarna i jordbruket blir lönsamma eller inte.
Därför har jordbrukarna alltid varit intresserade av vädret och av klimatet.

Den äldsta skrift om jordbruk som jag har hittat är Lucius Junius Moderatus Columbellas lärobok Tolv böcker om lantbruk. Columbella föddes år 4 e. Kr, så boken är troligtvis knappt 2000 år gammal. Om klimatet skriver han så här:

”Jag har nämligen förstått, att många mycket minnesvärda författare är fullt och fast övertygade om att klimatets kvalitet och egenskaper förändras under en lång tids förlopp och att den lärdaste av dem alla, astronomiläraren Hipparchos, uppgivit att det skulle komma en tid, när väderstrecken på jorden skulle rubbas ur sitt läge, och detta tycks även den icke föraktlige lantbruksförfattaren Saserna ha instämt i. I den bok, som han lämnade efter sig om lantbruket, drar han nämligen slutsatsen, att klimatförhållandena ändras, av att trakter, som tidigare på grund av regelbundet våldsamma vintrar inte kunde bevara något planterat slag av vin eller oliv, nu dignar av de rikaste skördar av oliver och Bacchus druvor, efter det att den tidigare kölden mildrats och blivit varmare. Vare sig detta är felaktigt eller riktig teori, bör man dock överlåta till den astronomiska litteraturen”

Columbella refererar alltså till författare som hävdar att det pågick en klimatförändring. Finns det stöd för att så var fallet?

Jag hittade den här sammanställningen av temperaturen från olika kontinenter under de senaste 2000 åren. Självklart får man ta sådana temperaturuppskattningar med en stor nypa salt, men iallafall…

Som ni ser, är den tid som Columbella levde i, en tid då det var väldigt varmt i Europa. Temperaturen var mer än 3 grader varmare än ”normalt”.

Romarriket var som störst år 117 e. Kr. Då sträckte det sig ända upp till gränsen till Skottland. Det kan vara intressant att se att romarriket sammanfaller, tidsmässigt, med det varma klimat som rådde i Europa under vår tideräknings första hundra år.

Precis som Columbella konstaterar så finns det bevis för vindruvor odlades där det förut inte hade varit möjligt. Det finns bland annat bevis för att vindruvor med framgång odlades i England.

” Though evidence of V. vinifera vines in the British Isles dates back to the Hoxnian Stage when the climate was much warmer than it is today”. [referens]

Klimatet har alltså varierat sedan vår tideräkning började och vi verkar vara inne i en varm period just nu.
Här uppe i Orsa märker jag det genom att jag kan ta högre skördar än vad som tidigare har varit möjligt och jag kan också odla sådant som inte har odlats förut.
Men jag tror inte att allt kan tillskrivas förändringar i klimatet. Förädlingen av sorter har gjort att avkastningen ökar, odlingsmetoderna har förbättrats, jag gödslar och sprutar betydligt mer än vad man tidigare gjorde här uppe – vilket ju också förklarar varför skördarna ökar.

När det gäller vädret så verkar vi ha förvånansvärt kort minne. Alla verkar inte ens komma ihåg de snörika och svinkalla vintrarna 2009/10 och 2010/11. Men lantbrukarna brukar minnas. På sextiotalet var det otroligt torra vårar och försomrar. Bevattningsanläggningar såldes ”från hyllan” på lantmannabutikerna. På åttiotalet var det besvärliga höstar, iallafall här i Orsa. Många gånger fick man vänta med tröskningen tills det att tjälen hade kommit för att inte köra fast.

Åren 1866 till 1869 var det missväxt i norra Sverige. Även här i norra Dalarna svalt människor ihjäl då vintern 1867 dröjde sig kvar så länge att sommaren aldrig riktigt kom. De här åren var en av orsakerna till att så många emigrerade till USA under den här tiden. Var de kanske vad vi idag skulle kalla för klimatflyktingar?

I boken ”Svensk Jord och Svensk Bonde Genom Tiderna” berättar Carl Larsson (inte konstnären från Sundborn!) följande:

”Under det svåra året 1867, då snart sagt hela Mellansverige hade en ytterst dålig skörd, steg priset på ett pund (8,5 kg) rågmjöl till tre riksdaler, samtidigt som arbetslönen för huggandet av en famn ved sjönk till tolv skilling, vilket belopp också var vanlig dagspenning för den som hade arbete. Man fick med andra ord arbeta i tolv dagar för att tjäna in pengar till 8,5 kg rågmjöl. På våren följande år importerades råg från Ryssland. Bönder från halva Dalarna uppbådades att hämta ryssmjölet i Gävle, men när de kommo dit, kunder inte skutorna gå in i hamnen för is. Fartygsmasterna syntes ute på redden, och bönderna väntade dag efter dag. Många bönder måste till sist fara hem med tomma skrindor, då de icke haft nog foder och matsäck med sig. […] Sommaren 1867 var så kall i Älvdalen, att tuvorna på ängarna endast hunno bli litet gröna på den sida, som var åt solen, mer orkade de inte det året.”

I sverige är idag medelinkomsten för en heltidsanställd ca 210 000 kr/år efter skatt. En heltidsanställd arbetar ungefär 226 dagar per år, vilket innebär att man tjänar ungefär 930 kronor per dag. På 1860-talet antar jag att man säkert jobbade minst 10 timmar per dag och inte 8 timmar som vi gör nu.

Det innebär att tolv dagars arbete då, motsvarar 15 dagars arbete idag. Det skulle alltså betyda att priset på 8,5 kg rågmjöl 1867 motsvarar 15 dagars heltidsarbete idag, eller 13950 kronor i dagens penningvärde. Det innebär ett kilopris på drygt 1600 kronor!

Ett spannmålspris som jag som rågodlare inte skulle ha något emot….