Om det blir krig

”Skriv om sådant du gör på gården” – bland annat så löd instruktionerna jag fick för den här bloggen. Så, jag gör väl som jag blivit tillsagd.

Den äldre generationen, de som var med under andra, och kanske till och med under första, världskriget brukade ofta motivera ett annars till synes omotiverat hamstrande av diverse förnödenheter med orden ”det kan vara bra att ha, om det blir krig”. Det kunde vara allt från stora lager av spannmål, rejält överdimensionerade potatisland, ett vedförråd som räcker i minst 15 år eller vad som helst som kunde komma till nytta.

På försommaren blåste det rejält här, och en del träd på vår skog fälldes av vinden. Dessa samlade min far ihop redan dagen efter stormen och en god vän till oss, som har en såg, sågade plankor och brädor av stockarna. Vi brukar såga lite varje år. Framför allt när det rör sig om ett för litet antal stockar för att det ska vara lönt att sälja dem till något skogsbolag.

 

 

Med åren har vi samlat på oss rejält med brädor och plankor som – ja – kan vara bra att ha. Idag var det dags att strölägga virket. Det innebär att man lägger viket i en luftig trave för att det ska torka över sommaren. När det väl är torrt plockar man ned virket, hyvlar det och försöker hitta något torrt utrymme under tak där det kan ligga tills det behövs.

Om det här verkligen är ekonomiskt försvarbart vet jag inte. Men värdet av att ha eget virke kanske inte enbart ska mätas i pengar. Det är väl samlargenen i mig som blir tillfredsställd. Och man vet ju aldrig vad som händer i framtiden. En rejäl trave brädor kanske blir hårdvaluta någon gång.