Rätten att bära vapen

Bowling for Columbine heter filmen av Michael Moore som jag tror har präglat många svenskars syn på den amerikanska debatten om vapenlagstiftningen. Filmen kom 2002 och är, som allt Michael Moore gör, skickligt gjord.

Ingen som sett filmen kan ha sympati för vapenhandlare, vapenköpare och vapenlobbyister. Retoriken är enkel. Det är lätt att köpa vapen i USA, det gör att barn dör, det finns elaka högermänniskor som trots detta inte vill göra det svårare att köpa och äga vapen.

Det finns i huvudsak två vanliga argument för de gällande vapenlagarna.

1. Vapen används till jakt, vilket är en viktig del av det som människor gör och som en nödvändig del av det som brukar kallas viltförvaltning.
2. Det är viktigt att kunna ha ett vapen så att man kan försvara sig mot kriminella.

Det är förvisso legitima argument. Jakt är i vissa fall nödvändigt och i de flesta fall roligt för de som utövar det. Om hederliga människor inte tillåts bära vapen så skulle det innebära att endast kriminella bar vapen, vilket skulle orsaka en otrevlig maktobalans mellan hederliga och kriminella. Jag tror en inbrottstjuv, allt annat lika, skulle vara mer benägen att begå ett inbrott om han eller hon vet att de som bor i huset inte är beväpnade än om det är troligt att husägaren har en revolver under huvudkudden.

Men det är egentligen inte dessa två frågor det handlar om. Det är inte rätten att kunna jaga och försvara sig mot brottslingar som är det huvudsakliga och principiella skälet till att befolkningens rätt att bära vapen redan 1791 skrevs in i ”Bill of Rights” – rättighetsförklaringen.

Det är istället samma grundtanke som hela USA:s konstitution bygger på – tanken om maktdelning.

Den yttersta makten i USA är som bekant delad mellan presidenten, kongressen och högsta domstolen. Insikten som tanken bygger på är den, att varje instans i samhället kommer att försöka utöka sina maktbefogenheter vilket är problematiskt oavsett om intentionerna med detta är ”goda”. Därför finns tre jämstarka instanser som fungerar som garant för att motverka en sådan maktförskjutning.

Men det finns också andra maktbalanser som behöver upprätthållas. Det är balansen mellan den federala staten och delstaterna och balansen mellan den federala staten och medborgarna och mellan delstaterna och medborgarna.

Därför stadgar det andra tillägget i rättighetsförklaringarna delstaternas rätt att bilda och upprätthålla välorganiserade miliser. Vad detta innebär har varit föremål för många tolkningar genom åren, men jag tolkar det som att delstaterna måste ha rätt att försvara sig för att upprätthålla sin suveränitet. Oavsett om det är mot den federala staten, andra delstater eller mot vilket annat hot som helst.

Tillägget fortsätter att stadga varje enskild persons rätt att bära vapen. På så sätt upprätthålls maktbalansen mellan individen, delstaten och den federala staten.

På den här tiden, när detta skrevs, insåg man nämligen att man inte kan ge en instans i samhället, den federala staten, ensamrätt att inneha vapen. Det skulle skapa en osund maktbalans. För, även om de som för tillfället har makten över staten är snälla och goda människor, så vet man inte om det är ett tillstånd som varar för evigt.

Jag tolkar det andra tillägget i konstitutionen så, att det ska säkerställa att maktbalansen mellan individen och staten upprätthålls. Folk ska helt enkelt få bära vapen, i första hand för att de ska kunna försvara sig mot staten.

Även om vi som följer debatten i USA på avstånd och många gånger genom svensk medias filter, ofta förleds att tro att debatten står mellan de som värnar om barnen och de som ”tycker att det är kul att skjuta” – så är frågan egentligen mycket större än så. Och även om vi tycker att det är lite ”foliehattsvarning” på dem som drar fram det argument som jag nyss gjorde – så är det högst relevant.

Historien och samtiden är full av exempel på när stater använt sitt monopol att använda vapenmakt mot den egna befolkningen.

Som avslutning ges här en bra illustration av en som säger dig varit med på himmelska fridens torg i Peking 1989.