Vad är produktivitet och varför är det viktigt även för den småskaliga produktionen

Jag älskar matematik. Jag är definitivt ingen lysande matematiker men jag lärde mig behärska hantverket ganska väl.

Det bästa med matematik – tyckte jag – var att varje nytt begrepp som infördes definierades. Det var liksom ingen idé att hålla en hel lektion om något nytt, om detta något inte hade fått en exakt definition. Utan en definition, som alla är överens om, öppnas oändligt med möjligheter till missförstånd.

Jag är väl lite skadad av min bakgrund, men jag har så svårt för diskussioner där de begrepp som används, inte är definierade. Alla har sina egna definitioner, någon begriper inte alls vad samtalet handlar om, någon vet eller tror sig veta.
Jag skulle tro att nästan alla gräl och konflikter bygger på missförstånd – man kan inte komma överens därför att man inte pratar om samma sak.

Ett exempel är begreppet kapitalism. I min idévärld betyder det ett system som bygger på frivilligt utbyte av varor och tjänster. Människors olika preferenser styr och det kollektiva välståndet höjs när människor ges möjligheten till frivilligt utbyte och samarbete. Hur kan man inte gilla ett sådant system!? Hur kan man förespråka våld och tvång, istället för frivillighet och samarbete?
Tja, antagligen för att andra människor har en annan definition på vad kapitalism är.

Ett annat begrepp, som snurrat i mitt huvud idag, är produktivitet. Jag har varit involverad i en diskussion med Lotta Gröning. Diskussionen handlade bland annat om huruvida LRF:s mantra om att det är viktigt att höja produktiviteten inom lantbruket – var bra eller dåligt och om det bara gynnade en utveckling mot mer industrialiserat jordbruk och större gårdar.

Jag tänkte redogöra för min definition på produktivitet, så att vi åtminstone pratar om samma sak.

Många verkar tro att produktivitet handlar om att producera fler varor, eller produkter per person och per tidsenhet. Det kan förvisso vara ganska sant. En person som med samma arbetsinsats producerar dubbelt så många skor som någon annan, är dubbelt så produktiv. Men det är under förutsättning att ingen kan skilja skorna som den ena personen har tillverkat från de som den andre personen har tillverkat. Om den snabbare personen producerar skor som är av så dålig kvalitet att de bara går att sälja för halva priset, jämfört med den långsammare skomakarens skor, så är de båda lika produktiva. Produktivitet handlar alltså, enligt mig, om det värde som skapas med på en viss tid och med en viss arbetsinsats (och även en viss kapitalinsats).

En skomakare som tillverkar otroligt exklusiva skor som kunderna är beredda att betala väldigt mycket för, skulle kunna tänka sig att dubbla sin produktion genom att köpa en maskin som gör en del av jobbet. Det innebär att utbudet av dessa speciella skor dubbleras. Det kan hända att efterfrågan inte hänger med och skomakaren tvingas sänka priset till hälften för att kunna sälja alla skor. I det fallet har skomakarens produktivitet inte ökat! Produktionen har fördubblats men produktiviteten är oförändrad.

Ändå är det viktigt för alla, även för småskaliga producenter, att hela tiden öka sin produktivitet (vilket inte innebär att produktionen nödvändigtvis behöver öka). Själva tiden det tar att producera en vara, adderar nämligen sällan värde.
Tänk er två konkurrerande restauranger som serverar exakt lika bra mat och som har exakt lika mysigt inrett. De är alltså två exakta kopior av varandra. På den ena restaurangen tar det en timme att få in den mat man har beställt och på den andra restaurangen tar det bara trettio minuter. Den snabbare restaurangen är alltså mer produktiv än den långsammare. På hälften av tiden producerar den snabba restaurangen samma värde som den långsamma. Den snabba restaurangen kommer att få fler kunder än den långsamma och därmed bli lönsammare.

Om jag har en liten bärodling och producerar exklusiv sylt som jag säljer dyrt, så betalar mina kunder för smaken på sylten, känslan av närhet, vetskapen om att det är du själv som har odlat bären, den snygga etiketten på burkarna och en massa andra subjektiva värden. Men jag skulle inte tro att någon betalar mer för sylten bara för att jag har en väldigt omständlig och tidsödande process för att hälla upp sylten i sina burkar. Genom en investering en lösning som gör att jag snabbare kan hälla upp sylten så har jag ökat min produktivitet. Jag skapar samma värde (antal burkar sylt) på kortare tid.
Den tid som jag sparat kan jag använda på flera olika sätt. Antingen väljer jag att öka min produktion – om det kan ske på ett ekonomiskt fördelaktigt sätt och utan att jag måste sänka priset för att bli av med sylten. Eller, så använder jag den tid som jag sparat till att utveckla nya smaker, eller skapa mer säljande etiketter, eller så går jag på en kurs för att förkovra mig i syltkokeri, eller så är jag helt enkelt ledig och umgås med min familj eller något annat trevligt.
Om någon konkurrent skulle börja producera lika god sylt som jag, skulle jag få konkurrens. Genom att jag har gjort min investering i ökad produktivitet så kan jag lättare möta den konkurrensen genom att sänka mina priser – men fortfarande göra vinst. Min investering i ökad produktivitet ger mig alltså större möjlighet att kunna fortsätta med min produktion, även om jag får konkurrens.

Så länge inte själva tiden det tar att producera en vara adderar värde till varan (vilket nästan aldrig är fallet), så finns det ingen anledning att inte hela tiden försöka öka sin produktivitet.

De som kritiserar mig för mitt tjat om ökad produktivitet måste helt enkelt ha en annan definition av ordet. De måste tro att jag menar ökad produktion. Att det skulle finnas ett självändamål att skaffa fler kor, fler hektar åker eller fler grisar. Att ökad produktivitet innebär större gårdar och fler djur. Att ökad produktivitet är oförenligt med tanken på att satsa på småskaligt och lokalproducerat.
Det är ju precis tvärt om!
En bonde som klarar av att skapa ett visst värde med färre kor, eller mindre arbetsinsats är ju mer produktiv än en bonde som skapar samma värde med fler kor eller mer arbete.

Tänk om produktivitetsutvecklingen inom svenskt jordbruk hade gått så långt, att man kunde leva på en ko!