En båt istället för blommor

Vi har blivit med båt, en liten och alldeles fantastiskt fin släpjolle i finaste mahogny. Fast egentligen så är den Sandras, hon fick den som en present lite istället för blommor. För att hon är så fin, stark och förgyller mitt liv. Precis som båten kommer att göra vid vår lilla sjö i Gryt.

Båten är ett fynd från blocket, en annons som legat ute i flera veckor. Utan bild och med en enkel text: Jolle säljes, i behov av rustning. Kärlek vid första ögonkastet även med båten. Säljaren, Agneta, en helt fantastisk äldre dam gick i god för att den historiskt var väl omhändertagen av hennes make som, enligt Agneta, är en riktig petimäter. Visst finns det spår efter flera år på land utan vinterrustning men vilket fantastiskt grundskick.

Åter hemma med båten på släp och ett ceremoniellt överlämnande vilket resulterar i en lycklig Sandra. Både över båten och att jag genast sätter igång med att rusta, där snackar vi Win-Win. Få saker som är lika rogivande för själen som att fixa med träbåtar.

Först och främst ska all gammal och fnasig fernissa bort, båten har legat på land i några år så all fernissa på utsidan förpassas med hjälp av varluftspistol och en sickel. På insidan ser det bättre ut och endast lösa delar tas bort innan hela båten sandpappras. Först 180-papper sen 220. Känns som att vara tillbaka på träslöjden i högstadiet.

Hela båten oljas flödigt med kallpressad linolja. Bort med överflödig olja med trasa efter tio minuter och sen den obligatoriska ångesten för att trasan ska självantända. Bara att lägga den mitt på gräsmattan, där kan det ju inte börja brinna, eller kanske bättre på grusgången, fast inte så nära huset.

Att måla bottenfärg känns alltid lika prestigefyllt, inte många som ser undersidan på en båt men lika fullt så ska bottenfärgen målas spikrakt i vattenlinjen. Ett måste att använda maskeringstejp alltså. Egentligen vill man ju ha en till tunn linje som markerar vattenlinjen i någon fräck accentfärg, men det får bli nästa år. 

Sen är det dags för fernissa, 5 lager enligt burken, 9 lager om man man följer Grisslans lackskola. Jag kör på 5 i år så får resten bli nästa år.

Oj vilken pärla, så liten och nätt. Sån lyster i mahognyn och nästa så blank att det går att spegla sig i. Känns som att det är början på en livslång vänskap. Tänk vilka äventyr man kan ha med en båt. Men hon måste ju få ett namn. Fast det får Sandra bestämma, det är ju hennes båt. Men om jag får komma med några passande förslag: Vahlborg eller Pärlan eller varför inte Äventyret som i Muminboken?