Helins gröna bo – permakulturodling på liten yta.

För några veckor sedan träffade jag Hanna, Jonas och deras två barn på Helins gröna bo. Det var en tisdag, en sån där när jag är ledig från jobbet som fröken i skolan, och kan hitta på andra äventyr. Septembereftermiddagen badade i ljus när jag styrde bilen mot villaområdet ett par stenkast utanför centrala Ludvika.

Jag har länge spanat på deras trädgård genom Facebook. Hanna och Jonas har skapat en oas på baksidan av sitt hus. Bilderna jag sett är vackra. En prunkade trädgård med en massa ätbart. Och det är just så de marknadsför sig också. ”Helins gröna bo- odla ätbart på liten yta.” Jag träffade ju dessutom Hanna på skördemarknaden i Grangärde förra helgen. Där stod hon och sålde plantor och annat smått och gott från sin trädgård.  Men hur mycket får man egentligen plats med i en vanlig villaträdgård?

Jag möter Hanna på framsidan av huset. Hennes dotter tittar blygt på mig och Hanna ler med hela ansiktet. Det lyser liksom om henne. Sådär som det gör kring människor som är stolta, glada och mår bra. Det finns ett behagligt lugn över henne när hon välkomnar mig och säger;

-Kliv på! Jag är inget proffs. Jag testar mig fram och försöker förmedla vidare.

Jag frågar Hanna hur länge hon haft ett trädgårdsintresse. Hon berättar för mig att det började för sju år sedan. Då planterade hon mest perenner (fleråriga växter) men för ungefär fem år sedan började de anlägga en trädgård med tonvikten på ätbara växter.

Hanna och Jonas brinner för småskalig odling på liten yta. Hanna pratar om sitt intresse för permakultur. När jag frågar Hanna vad permakulturodling innebär för henne, svarar hon;

-Att odla enligt permakulturprinciperna innebär för mig att ta ett aktivt ansvar för en hållbar framtid. Det handlar också om att jag har en förståelse och medvetenhet om att mina val kring hur jag odlar och lever påverkar både miljön och mig själv. När jag odlar vill jag göra det på ett så hållbart sätt som möjligt. Jag vill inte utarma jorden, utan snarare bygga upp den så att den kan ge näring till mina växter både just nu men även om många år framöver.

Och det här med framtiden är viktig. Hanna tittar på sina barn som följer oss runt i trädgården. Giftfritt i så stor utsträckning som det går och ätbara växter i trädgården. Så vill hon och Jonas leva.

-Jag och Jonas har samma vision om hur livet ska se ut, säger hon och ler.

Hanna, som är lärare i botten, har utbildat sig inom ekologisk odling och är certifierad permakulturdesigner. Nu har hon sökt in till en kurs i småskalig yrkesproduktion.

-Som den lärare jag är vill jag även förmedla och inspirera andra kring hållbar odling, det känns lika viktigt som att jag odlar själv. Alla människor vill känna sig meningsfulla, bidra med något viktigt, och jag upplever att detta är en av mina livsuppgifter, säger Hanna.

När jag går runt i trädgården slås jag av att allt som mina ögon landar på är smakfullt och i harmoni. Det är den vackraste privatägda trädgård jag varit i. Hanna berättar för mig att Jonas har snickrat allt i trädgården. Pergolan, växthuset, insektshotellet, för att bara nämna några saker som formgivits och färdigställts  av honom. Han gjuter dessutom både bruks- och prydnadsföremål i betong. Och mycket av det han gör, finns till salu här på gården tillsammans med växter och grönsaker.

Jag frågar Hanna hur det ser ut när hon tar uppdrag som permakulturdesigner och hon berättar för mig att hon försöker göra permakulturen lite mer folklig och vanlig.

-Många har nog en föreställning att det är omständigt. Men det är det verkligen inte. Jag jobbar med de positiva miljöeffekterna av att skapa en ätbar trädgård som samarbetar med naturens ekosystem. Det kan till exempel handla om att ta vara på det regnvatten som redan samlats på platsen men som kanske inte tas omhand. Därtill kan jag ge förslag på ätbara växter och hur dessa bäst placeras för att ge familjen skörd, vilket på sikt bidrar till en egen lokal matproduktion istället för att ta enkla valet att åka till mataffären och handla importerade varor som inte gynnar en hållbar framtid och den värld jag själv vill bidra till att skapa.

Hanna, Jonas och deras trädgård inspirerar mig verkligen. När jag kommer hem på min egen gård och ser mig omkring på alla outnyttjade ytor, förstår jag deras filosofi. Här skulle vi kunna göra så mycket mer än ”bara” sätta potatis och driva upp lite tomater och gurka mot söderväggen. Men samtidigt brukar vi jorden här på berget. Slår hö och har djur som betar i gamla hagar. Lever med naturen i ganska stor utsträckning. Man kan alltid göra mer. Såklart. Och det här mötet leder förhoppningsvis mig vidare i mitt sätt att tänka kring odling i min trädgård. Om inte annat, så hittar jag nu till Helins gröna bo och kan till nästa säsong åka dit, inspireras och handla närodlat istället för att köpa importerad mat och växter. Och det i sig är en himla bra början.

Med värme // Abborrbergs Louise