Plant sunflowers against Corona

Förra veckan när jag slentrianmässigt loggade in på Facebook, hade jag fått en inbjudan till en grupp som heter Plant sunflowers against Corona. Vännen som skickat en inbjudan heter Therese Olén och hon utbildar sig till trädgårdsmästare på Gunnebo slott och trädgårdar. I ärlighetens namn brukar jag inte tacka ja till inbjudningar på Facebook, men när jag läste om gruppens syfte blev jag nyfiken.

Fokusera på det positiva

”Corona upptar och påverkar allas vår vardag mer eller mindre i dessa tider, beroende på var i världen vi befinner oss. Barn påverkas precis som vi vuxna av detta, vissa barn kanske i högre grad än vi förstår. Det intensiva informationsflöde som oundvikligt når dem är ibland varken faktabaserat eller pedagogiskt framfört, vilket skapar mycket oro hos många barn.
Vi vill därför uppmuntra alla er vuxna, unga vuxna och alla barn till att sätta ett frö av valfri solros som en hoppingivande handling! Just solros som blomma är inte slumpmässigt utvald utan har ett pedagogiskt syfte.
Om vi alla sår en eller flera solrosor vid denna tidpunkt och framåt, så kommer solrosen med sin utvecklingstid att blomma när Covid-19 virusets värsta framfart förhoppningsvis är förbi.
Att hjälpa barnen fokusera på det positiva i att sätta ett frö och följa utvecklingen av en växt som har många positiva effekter på både natur, människor och våra omgivningar, tänker vi är positivt för det enskilda barnet, men även deras omgivning. Det skapar hopp och tro på att vi kommer ta oss igenom detta också!…”

När jag pratar med Therese i telefonen berättar hon ivrigt för mig om att solrosor har en förmåga att absorbera radioaktivt cesium.

-De inger hopp på många olika sätt! säger hon och jag hör nästan hur hon ler genom telefonen.

Jag blir nyfiken och söker information på nätet och jag hittar såklart flera källor som bekräftar det Therese säger. Jag lär mig att blommorna har en renande effekt och har planterats efter kärnkraftolyckorna vid Tjernobyl och Fukushima. Jag ser bilder med hela fält av gula solar som lyser upp i industrimiljöer och jag förstår precis vad Therese menar med att känna hopp.

Positivt och hoppingivande initiativ

Therese sätter mig i kontakt med Charlotte Törnqvist som också går utbildningen till trädgårdsmästare på Gunnebo slott och är en av grundarna till Facebookgruppen Plant sunflowers against Corona. Charlotte, som är tjänstledig från sitt jobb som Sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset, berättar för mig i vår mailtråd om hur idén till  gruppen började.

Hon skriver; ”Idén om att starta ett initiativ med ett positivt och hoppingivande innehåll växte sig starkare för varje dag som gick i takt med att nyhetsrapporteringar om Covid-19 blev alltmer dominerande och slutligen upptog de flesta människors fulla uppmärksamhet.”

Charlotte berättar också hur hon känner starkt för vårdpersonal och kollegor världen över som står inför massor av tuffa utmaningar. Och såklart alla människor som insjuknat i Covid-19.

”Men framförallt upplevde jag att den yngre generationen under kort tid fick förhålla sig till ett informationsflöde från så många håll som kanske blev överväldigande för många barn.” fortsätter hon i sitt mail till mig.

Det allvarliga vuxenpratet

Charlotte som har egna barn, menar också att frånvaron av personal och kompisar i skolan påverkar barns känsla av trygghet på ett negativt sätt. Vi enas om att barn har förmågan att vara mer i nuet och ta dagen som den kommer,  jämfört med oss vuxna som kan måla upp eventuella kommande skräckscenarion i huvudet och skena iväg i tanken. Men det betyder inte att barn inte har behov av att veta vad som händer här och nu eller i framtiden.

”De mest dramatiska skildringarna och berättelserna barn hör är ofta de som blir sanningen, då det gör starkast intryck och fastnar trots att någon säger motsatsen” skriver Charlotte till mig.

Och  jag känner igen mig i min egen son, men också i mig själv som barn. Det där vuxna allvarliga pratet som man visste att man inte riktigt skulle lyssna på, men inte kunde låta bli, de låg och grodde till sig . Ord som växte sig till klumpar i magen och monster under sängen.

Skapa utrymme för naturliga samtal

Charlotte vill tillsammans med de andra blivande trädgårdsmästarna försöka bidra till att skapa ett utrymme för barn och vuxna där de tillsammans kan fokusera på något konkret. Det finns en tydlig början och ett slut i att odla upp ett solrosfrö. Från att sätta ett frö, se solrosen gro och tillslut gå i blom, är ett händelseförlopp som man lätt kan följa.

Charlotte skriver; ”När solrosen går i blom har Covid-19 förhoppningsvis haft sin värsta framfart här i Sverige.” och hon fortsätter ”Solros som växt har väldigt många bra egenskaper; ett frö som går att hantera för ett barns lilla hand, det har hög grobarhet och lång blomningstid, lätt att ta eget utsäde och behöver inte svida i någons plånbok utan går att odla av i stort sätt alla, vilket kändes viktigt.”

När jag satte fröerna tillsammans med min son, pratade vi om längtan efter att få krama om mormor och varför man inte får göra det.

-Mormor kan få en solros istället för en kram när vi ses! säger han.

Han berättar för mig att barn inte blir så sjuka, men att gamla kan bli så dåliga att dom dör. Han ser orolig ut och undrar om morfar fick Corona när han dog. Jag förklarar att morfars hjärta slutade slå av andra anledningar. Då tittar han på mig och ser nöjd ut. För just nu heter monstret under våra sängar covid-19 och det finns en lättnad även för mig att just min pappa slapp det där.

Men det finns så många andra nära och kära som befinner sig i riskgrupp och som inte gör det, som ändå kan bli sjuka. Även om jag gör mitt bästa för att skapa trygghet, så spiller jag såklart över lite av oron på honom också.

Charlotte skriver i ett av sina mail till mig att hennes dotter, 6 år gammal, liknat Corona vid Berlinmuren.

”Corona är som muren mamma, den hindrar oss från att träffa farmor och farfar och mormor och morfar.”

Charlotte skriver att dottern förundrades över Berlinmuren när de var på semester där i somras.  Jag svarar henne att man som vuxen förvånas över hur mycket barn undrar över och förstår. Och att  jag får hjärtskär av att läsa hennes dotters ord. Jag frågar också om jag får citera henne, för jag tycker att det är viktigt att få barnens röst och tankar i allt det här.

 

När jag frågar Charlotte hur hon tänker att gruppen på Facebook ska utveckla sig, svarar hon att hon tillsammans med Matilda Ivdal som etablerade gruppen och alla gemensamma krafter från de blivande trädgårdsmästarna, skapa en plattform för hopp och framtidstro.

”Vår förhoppning är att nå ut till så många som möjligt som tillsammans med oss följer varandras resa de närmsta månaderna genom varandras tillväxte av solrosor, och tillsammans bidra till en mer hoppfull höst där solrosor blommar från norr till söder som en påminnelse om tiden som förflutit och förhoppningsvis är då tillvaro ljusare för oss alla!”

Och visst känner jag lite extra hopp och en gemenskap när jag får aviseringar från gruppen Plant sunflowers against Corona på Facebook. Människor runt om i landet som sår små frön, ser dem växa och tror på en tid efter Covid-19. Vi får all hjälpas åt att sjunga ”Blinka lilla stjärna” när vi tvättar händerna och hålla det fysiska avståndet från varandra. Vi får så små frön av hopp och prata med barnen om deras tankar och oro kring viruset som härjar i världen. Men framförallt tror jag på att skapa små öar av glädje och framtidstro i vardagen. Solrosorna som vi pysslar om på fönsterbrädan hjälper iallafall mig en smula.

Var rädda om er.

Med värme // Louise