Skördemarknad i Grangärde

I den lilla vackra byn Grangärde anordnades det en skördemarknad och en liten loppis i går. Skördemarknaden höll till på ett område som kallas för Plätten. Där träffas folk från byn och odlar tillsammans på små plättar, i odlingslådor eller i pallkragar. Loppisen höll till runt det gamla gästgiveriet ”Gästis” i Grangärde, där man kan fika, äta en bit mat och till och med dricka en kall pilsner om man känner för det.

Min lillebror, som är bosatt i Göteborg, var på besök i sin sommarstuga som ligger här i krokarna. Vi for dit med våra små familjer och vår mamma.

Inne i trädgården flöt samtalen på bland alla växter och marknadsstånd.

Och där i vimlet träffade jag fina Hanna från Helins gröna bo

Jag besökte Hanna, hennes man Jonas och deras barn i hennes trädgård i Ludvika för två veckor sedan. Det var ett fantastiskt fint möte och hon inspirerade mig så med sitt sätt att vara och prata om sin filosofi kring odlingen. Dessutom var det en av de absolut vackraste privatägda trädgårdar jag någonsin besökt. Håll utkik här i bloggen, för snart kommer det ett inlägg från Helins gröna bo!

Jag träffade även Larseric Selemo från Ostbutiken i Västansjö. 

 

Det han inte kan om ostar och dess ursprung, är inte värt att veta. Efter ett besök hos honom i det vita lilla huset i Västansjö, har jag alltid en påse med gott och blandat med mig hem. Det blev inget undantag den här gången. Två ostar och några ölkorvar fick följa med hem till lördagens mys i soffan.

Det var ju Pumpatävling också!

Jag vet inte vem som vann tävlingen. men det kanske kan spela mindre roll. Alla som odlar något i sin trädgård är ju ändå vinnare den här tiden på året.

Efter en stund blev vi fikasugna och beställde in både kaffe, läsk, äppelkaka och öl. Solen sken och vi satt ute och njöt med Bysjön ett stenkast bort.

Och som Grande Finale fyndade jag till den lilla, som börjar bli stor, en väst och en jacka på loppisen. Hundra riksdaler totalt för en varm unge i vinter. Att västen har favoritfärgen gul och dessutom världens bästa bokstav – A som i Arvid- gjorde inte saken sämre. Ibland ska man ha tur! Jag älskar loppis.

Jag känner en tacksamhet över att bo där jag bor. Bland de människorna jag gör. För många har så mycket drivkraft. De skapar mötesplatser i de minsta av byar kring de viktigaste ämnen som finns just nu. Odling. Självhushållning. Återbruk.

De bästa äventyren sker ändå mitt i livet. De kan hända på hemmaplan en lördag. Med människor man tycker om. Sådär kravlöst. Enkelt. Stort i sin litenhet. En stund under septembersolen. En stund att alltid spara i sitt hjärta.

Med värme// Abborrbergs Louise