Sommarens vackraste grönska

Tiden innan midsommar. Tiden då myggbetten kliar som mest och skarven mellan kväll och natt inte syns i det magiska ljuset. Tiden då slåttern inte kommit igång i mina trakter och tiden då åkrarna blommar som bäst. Tiden innan röjsågar har putsat dikeskanter och man kan mäta kommande vinters snödjup med hjälp av tistlarna. Den tiden, den är nu.

Om mindre än en vecka är det midsommarafton. Min absoluta favorithögtid på året. Det finns något otvunget i firandet. Man får välja lite själv hur man gör. Och så kan man vara utomhus och slåss med knott, mygg och kyla. För visst brukar det behövas en kofta ovanpå finskjortan eller klänningen? Jag tycker om sillunchen, lekarna och jag älskar fäboden dit vi varje år de senaste åtta, åkt för att hälsa på kära vänner. Midsommarstången kanske inte är så noga för mig. Men kransen känns viktig. Nu när jag skriver det såhär, ser jag att jag är mer traditionsbunden än jag trott.

Sju gärdesgårdar ska man hoppa över. Sju sorters blommor ska man plocka. I total tystnad ska det ske. Sen ska man lägga blommorna under sin huvudkudde och drömma om sin blivande. Så har jag fått lära mig sen liten flicka. Och misslyckats vid punkt ett redan som barn. Sju gärdesgårdar i samma by. Går det ens att hitta längre? Och att vara tyst så länge ska vi inte ens tala om.

Jag blev lite nyfiken var det kommer ifrån. Den här med kransar i håret och blommornas mystik. I boken ”Häxans trädgård – Magisk trädgård året runt” av Hella Nathorst-Böös, läser jag att sommarsolståndet som senare blev omvandlad till midsommarafton, ansågs vara årets mest magiska natt. Då ska kloka gummor ha plockat växter hela midsommarnatten. Gärna samtidigt som de gick baklänges.  Det gjorde att växterna blev laddade med magisk kraft. Jag läser vidare att en krans av blommor som plockades och bands på midsommaraftonen kunde sparas på vinden för att sedan användas om något djur blev sjukt under året. Då tog man helt enkelt ner kransen från vinden och eldade upp den. Röken skulle spridas runt djuret för att bota sjukdomen.

Vi brukar hänga kransarna på en spik när firandet är över. Ute på fäbodstugans farstu. Men bota någon med den har jag aldrig gjort.

Idag råkade en dörr stå öppen, en hund slinka ut och en höna gå ett hårt öde till mötes. Jag tänkte då att jag kanske skulle haft en krans att elda. Men så mycket magi finns det nog inte så att man kan uppväcka höns från det döda. Jag torkade litens tårar istället och vi pratade om det här med liv och död. Mitt i sommarens vackraste grönska.

Hur firar du din midsommar, om du firar den alls?

Kärlek // Abborrbergs Louise