Vykort från en #hemester

Det regnar idag. På sommarens 45:e av de 100 vi får. Om man utgår ifrån Caj Lindgrens dikt Hundra sommardar förstås.

Jag vaknade tidigt och tänkte ge mig ut på en morgonpromenad, men jag somnade om till ljudet av dropparna som landade i vattentunnan utanför mitt fönster. Jag sover mycket mer än jag brukar. Kanske är det så man sätter skavsårsplåster på en trött själ? Vila kombinerat med snäll träning och möten med kreativa människor. Det är den bästa medicinen för mig tror jag. Och här i Brygghuset i Björnhyttan kan jag uppleva allt det. Jag är en mästare på att ha #hemester. Det går ju förstås extra lätt när alla fina äventyr och spännande möten med människor kommer hem till mig eller sker i min närmaste omgivning. Jag är lyckligt lottad. Jag bor på en fantastisk plats tillsammans med underbara människor. Och jag är så tacksam över att många mörka moln äntligen börjat skingras. Nu njuter jag av livet.

Jag tänkte visa er några somriga vykort från mitt lilla hörn av världen.

Att fiska abborre på en spegelblank tjärn eller sjö från en eka. Kisa mot solen, äta medhavd matsäck och lyssna till vågornas kluckande och lommens rop. Det är få saker som är somrigare än så. Om det nappar spelar mindre roll.

Jag har lovat mig själv att göra en gräskrona i många år. I år hände det. Till midsommarfesten plockade jag smörblommor och flätade mig en egen. Enkelt och väldigt väldigt vackert tycker jag. Jag kommer att göra gräskronan till min midsommartradition. Det finns en video här på bloggen hur man gör, klicka HÄR så kommer du dit.

Vi tillbringade mycket tid vid vattnet under de varmaste av dagar som svepte in över Sverige där i mitten av juni. Kråkungen lärde sig simma och jag hann bli lite brun på magen.

Min sambo Johan Bodin är filmare och fotograf. Han har tillsammans med mig och resten av gänget i The Dalerians spelat in två kortfilmer i spaghettiwestern-anda. En tredje film är på gång och i år tilldelades han Ludvika kommuns arbetsstipendium. Vi firade med bubbel, räkmackor och en stor cigarr. Hurra för kärleken, konsten och kreativiteten!

När jag bodde i Abborrberg och vi hade hästarna, var höstlåttern lika självklar som att andas. I år ser livet annorlunda ut. Men jag har tur som fick vara med Knallis uppe vid Mårtens torp och bärga hö till hans kossor Lina och Selma. Doften av nyslaget hö på en skulle, den önskar jag att jag kunde buteljera och ta fram i vinter.

 

Jag frilansar som filmare och fotograf. I pandemins spår ändras världen i både det stora och lilla. Vi behöver tänka om och tänka nytt. Sociala medier och live-sändingar med bland annat vardagsrumskonserter och konstguidningar online är snart en del av vår vardag. Världen krymper lite. Jag kan ta del av en utställning på Fotografiska museet i Stockholm här från min soffa eller lyssna på en konsert i en live-sändnig från hängmattan i trädgården. Det är ändå fantastiskt!

Jag hjälper också andra att kunna fortsätta uppleva kultur, trots Covid-19. I år får man ta del av Dan Andersson-veckan på ett annorlunda sätt. Det planerade minnesåret kommer att uppmärksammas genom digitala inslag under hela året. Här har jag tillsammans med många andra en viktig roll. Jag älskar mitt jobb!

Vår vän Magdalena Kjessel som är yogalärare hälsade på oss och vi byggde om Brygghuset till en yogastudio. Jag har tidigare varit tveksam till yoga. ”Vem ska bestämma hur jag ska andas?” har varit min ingång. Resultatet från de få yogaklasser jag tagit, har såklart blivit där efter. Men nu är det precis som om min kropp och själ har landat lite och jag är nykär!

Atmosfären gjorde såklart sitt till. Vem skulle säja nej till att yoga bland pioner och trasmattor?

I hjärtat av Dan Andersson-land besökte vi sommarguiden och min vän Heidi Baier i Luossastugan. En del av det digitala arbetet kring Dan Anderssons minnesår.

På stigen ner mot Luossastugan passerar man den gamla gården Nässelbo. Där höll mina förfäder till. Jag fylls alltid av ett vemod och en värme när jag befinner mig i Skattlösberg. En av Grangärde finnmarks absolut vackraste byar tycker jag. Väl värt ett besök om du har vägarna förbi. Klicka HÄR för mer info.

I början av juli kom musikerna Ceci Noir och Sarah Williams hit och vi förvandlade Brygghuset till en scen för brunchmusik. En väldigt vacker spelning. Jag hoppas och tror på mer!

Han fyllde sju. Han som jag älskar mer än något annat i hela världen. Han fick en skateboard och jag fick tusen kramar. Han den lilla människan som börjar bli stor. Han som har en mamma som vill hejda tiden.

Nu är vi snart i mitten av juli. Det är högsommar. Jag tror att de första sommarkantarellerna har kikat upp ur marken och igår plockade jag en näve blåbär under kvällspromenaden. Det är ganska kallt ute. Jag hade toppluvan på mig när vi gick i skogen här om kvällen. Det regnar också. Men det är sommar. Jag är ledig. Och alla människor jag tycker om håller sig friska och krya *peppar peppar ta i trä*.

Jag fick nyss ett sms om att boken Ålevangeliet finns att hämta på biblioteket i min lilla stad. Jag ställde mig i kö på den efter att ha hört Patrik Svensson på sommar i P1. För äntligen har jag ro att läsa igen. I morgon ska jag hämta den.

Snart ska jag gå ut i regnet. Ta en långsam promenad. Kanske att någon annan i huset vill följa med innan vi äter den sena middagen och kanske spelar TP eller något annat spel. För så avslutas många kvällar här hemma.

Den första delen av min sommar har varit väldigt fin.

Hur är din? Vad gör du just nu i Sommarsverige?

Med värme // Louise