För den som är intresserad av frågan men inte vill läsa en lång text ska jag nu försöka förklara så kortfattat som möjligt.
Det har ju knappast undgått någon att det är oerhört besvärligt för många av landets mjölkbönder. Framför allt de som är leverantörer till Arla har det tufft, men med viss fördröjning kommer nu krisen även till de som levererar till andra mejerier. Jag ska försöka förklara hur jag ser på läget.
Det här är tre exempel på kriser som egentligen inte borde drabba de viktigaste aktörerna på marknaden – producenten och konsumenten. Så länge efterfrågan på en vara eller tjänst finns kvar så är det bara bra om distributionen blir billigare.
Den internationella konkurrensen på marknaden är en tävling, inte bara mellan olika producenter, utan även mellan olika politiska, legala och ekonomiska system.
Det återstår att se om det kommer att leda till att han blir en asocial, överviktig, chipsätande nörd av det här.
När priset på en vara stiger så är det en signal till både producenter och konsumenter. Producenterna får en signal om att öka produktionen och konsumenten får en signal om att minska konsumtionen och bättre hushålla med just den vara vars pris stiger.
Utvecklingen har inneburit att stora skaror människor har blivit tillgängliga för andra jobb i samhällsekonomin. Personer som förut behövdes för att sätta potatis, hässja hö, mjölka kor och vakta getter, kan istället gå i skolan, jobba som läkare, brobyggare eller professionella dansare.
Jag ville inte stötta en organisation som jag upplevde använde sitt inflytande för, att på den politiska arenan strida mot mig och det jag gör. Fler gjorde som jag. Idag finns det nog inte lika många jägare som samtidigt är engagerade i Naturskyddsföreningen.
Jordbrukspolitik och regionalpolitik är några av de få politikområdena som EU-länderna har en gemensam budget för. Övriga politikområden har länderna egna budgetar för. Att förfasas över att så stor del av den gemensamma budgeten går till jordbruket är som att förfasas över att en så stor del av det egna hushållets matbudget går till att köpa mat.
När jag nu samlar ihop alla de rundbalar som blivit gjorda så känner jag ödmjukhet. Ödmjukhet inför att få vara en liten del i denna långa kedja av frivilligt och egennyttigt samarbete med människor som jag aldrig har träffat.
