Matlagning som vapen mot dotterns ätstörning

Det här inlägget är inget vanligt inlägg från mig. Det här är en text till alla er som just nu kämpar med ert livs största och viktigaste utmaning i köket- den som varje mamma och pappa till ett barn med ätstörning måste igenom. Och den vänder sig också till er som står vid sidan om.

Det är ingen som tror att deras barn ska drabbas av en ätstörning. Man är medveten om riskerna, förstår att den kroppshets som unga utsätts för idag är vidrig och fel och inser att alla kan drabbas. Men när man väl står där inför faktum känns det ändå som om mattan dras undan. Jag vet.

För ganska exakt två år sedan började vår dotter sin behandling mot anorexi. Men tecknen på att allt inte stod rätt till började redan två år innan detta. Kraftpaketet Tilda som alltid älskat träning, hellre springer än går och som är explosiv och stark, börjar tappa muskler. Eftersom jag inte bara är hennes mamma, utan också hennes fotbollstränare, upptäcker jag det där. Vi går till vårdcentralen och tar en massa olika prover, men de hittar ingenting.

Tiden går och Tilda blir mer och mer fokuserad på sin träning och att äta nyttigt. Att äta nyttigt och träna är ju superbra, så på ett sätt är vi ju stolta över henne och hennes fantastiska karaktär, som vida överglänser hennes mors och fars. Men ändå gnager oron där. Andra ser hur smal hon har blivit. Det blir nya besök på vårdcentralen, vi pratar om anorexi. Läkaren pratar om anorexi. Men ingen av oss kan egentligen tro att det är det. För hon verkar ju må bra, har massor av energi, lagar mat och bakar, städar, tränar, sköter skolan. Och hon äter ju. Själv tycker hon att allt är tippetopp.

 På hösten börjar hon gymnasiet. Eftersom fotboll är hennes stora passion blir det idrottsgymnasium med fotbollsinriktning. Drömmen är att efteråt kunna få åka över till USA på stipendium och spela collegefotboll. Sen går det snabbt. Med 1-2 träningspass per dag krävs massor av energi. Det hon äter är inte i närheten av tillräckligt.  I början av november väger hon 44 kg.Vi får tid på barn- och ungdomshälsan. Dagen innan har hon sprungit milen på en av de bästa tiderna på hela skolan. Där får vi beskedet. Tilda är sjuk. Hon har en ätstörning. Anorexi. Allt rämnar. Hennes drömmar. Hennes liv. Vår vardag. Bilden av oss själva.

Men vi reser oss. Fokuserar. Vad kan vi göra för att vinna mot det här monstret? På BUP får vi föräldrar fantastisk coachning. Ingen som lallar med oss utan tydliga förhållningsorder och ramar.

För mig blir köket, som alltid varit mitt Happy place, mitt krigsföringsrum. Jag använde all min kreativitet för att laga mat som inte bara skulle passa det strikta matordningsschemat utan också smaka fantastiskt, se fin ut på tallriken och vara rolig och varierad. Och det var nog då som jag på riktigt också började granska varans ursprung, hur den var producerad och vilka näringsämnen den innehöll. Svenskmärkningen blev min ledstjärna i butiken, med det märket på kunde jag med gott samvete lägga maten i vagnen utan att behöva googla livet ur mig.

Hjälpte det Tilda? Förmodligen inte så himla mycket. Hon såg på maten på samma vis som om jag hade serverat kobajs. Men det hjälpte mig. Mitt i all den här fruktansvärda känslan av maktlöshet hade jag hittat ett vapen mot ätstörningsmonstret som tagit mitt underbara fantastiska barn. Jag föreställde mig att all den där kärleken som jag la i att laga maten skulle bygga bo i hennes mage och växa sig så stor att inget ätstörningsmonster skulle få plats.

Dagarna gick. Det var frukost, mellis, lunch, mellis, middag, kvällsmacka i sängen. Julen och nyåret gick på matordningsschema. Det var bevakning av ätande. Bevakning av aktivitet. Det var skjutsande till skola eftersom hon inte ens fick gå. Det var möten. Det var mörkt och kallt. Samtidigt som vår lilla familj utförde detta krig fortsatte livet som vanligt på jobbet och i skolan. När jag tittar tillbaka fattar jag inte hur vi fick ihop det. Men det fick vi.

Så en dag var hon uppe i målvikt. Det gick lättare och lättare. Och ikväll ska familjen fira på riktigt, för från och med igår är hon nu också formellt utskriven från BUP. Friskförklarad.

Till alla er som får det där själsdödande kopierade matordningsschemat i er hand. Titta på det, döda det med blicken och äg sen ut det. Laga mat som en krigare. Banka skiten ur biffarna med all din aggression. Låt tårarna spruta när du hackar löken. Lyssna på hög musik och dansa med sleven för att få energi. Och när du sätter dig vid matbordet blunda en kort stund, njut av smaken och doften av den goda maten du lagat. Du är en krigare. Och du kommer vinna.

Och till alla er som står vid sidan om dessa krigare. Underlätta för dem! Kom över med kärlek och omtanke i form av en färdiglagad middag, ett gott bröd eller lite schyssta råvaror som kan lysa upp vardagen.

ps: Denna text är så klart skriven med godkännande av Tilda. Vi bägge hoppas att den ska hjälpa alla som är i den situation som vi nu lyckligtvis har lämnat!