En alldeles vanlig Anna

Hemma hos oss, precis som hos dig, äter vi varje dag. Morgon, middag, kväll och lite däremellan behöver vi mat för att må bra. Men för mig är maten så mycket mer än bara ett sätt att överleva.

Jag älskar att laga mat och baka! Att tänka ut vad vi ska äta, testa nya recept och rumstrera runt i köket gör mig glad helt enkelt. Och att laga mat till de jag tycker om är för mig ett sätt att visa kärlek.

Men precis som allt annat vi gör påverkar också det vi äter omvärlden. Därför har maten även blivit ett sätt för mig att aktivt bidra till andra bra saker. Jag vill att maten vi äter ska vara snäll mot miljön, påverka klimatet så lite som möjligt och så klart också vara bra för hälsan. Jag vill också att den ska bidra till att det blir fler arbetstillfällen här i min närhet, att det fina öppna landskapet ska bevaras och att den biologiska mångfalden ska finns kvar (vem vet vad som händer i framtiden, kanske kommer en idag superokänd liten organism i en kobajs ha en jätteviktig roll för att bota cancer eller hindra en miljökatastrof). Jag vet också vad jag inte vill- tex bidra till att människor i fattiga länder far illa och får en förstörd miljö för att jag vill ha billig mat.

Åh vad meckigt att hålla på att tänka så där, tänker ni kanske nu. Men vet ni vad, det är inte är inte svårt alls! Det är faktiskt hur enkelt som helst, för det är bara att köpa svensk mat. På riktigt, kan man ha mer tur än att bo här i Sverige där vi har världens mest hållbara lantbruk?!

Med det sagt vet ni vad jag vill förmedla med den här bloggen. Och om ni är nyfikna på hur man lever det här i praktiken, när man är en alldeles supervanlig tonårsmamma i en mindre ort på småländska höglandet, kan detta kanske vara en blogg att återvända till.

Lite kort om den här supervanliga tonårsmamman då. Till att börja med har jag ett väldigt vanligt namn: Anna. För er som är intresserade är det Sveriges näst vanligaste kvinnonamn, vanligast är Maria vilket av händelse också råkar vara mitt andranamn. Så mina föräldrar gjorde ett grundligt jobb för att se till att jag inte skulle sticka ut med ett ovanligt namn i alla fall. Förutom saknaden av en volvo har jag allt för att klassas som en riktig Svensson: Man, två barn, villa och vovve. Jag bor i Småland, men är född öschötte guschelov och vi har därför också en stuga i våra hemtrakter.

Nu när barnen är större och jag dessutom efter drygt 20 år som fotbollsledare lämnat mina idrottsuppdrag, har jag mer fritid än någonsin och den tillbringar jag gärna ute i naturen tillsammans med hunden, familj och vänner. Också det ganska vanligt tror jag.

Det som då kanske är lite ovanligt med mig är nog mitt jobb. Trots att jag bor långt från storstan har jag rott hem mitt drömjobb på LRF:s huvudkontor i Stockholm. Tack vare den nya tekniken och en bra infrastruktur kan jag ta del av allt som pågår på huvudkontoret samtidigt som jag utför mina arbetsuppgifter antingen ute på nån gård eller på kontoret i Jönköping. Det bästa av två världar alltså! 😊