Fäviken – svensk mat i världsklass

De flesta som är riktigt matintresserade har hört talas om stjärnkrogen, Fäviken. En mytomspunnen restaurang som ligger mitt i det vackra jämtländska landskapet en halvtimma från Åre. Det är mycket som är lite mystiskt med Fäviken. Trots sitt geografiska läge, är restaurangens 20 platser fullbokade jämt och ständigt. Att få en plats är lite som att försöka köpa biljett till en extremt haussad konsert.

Det gäller att uppdatera webbsidan tills man får kramp i musfingret. Har man tur lyckas man knipa ett bord. Annars får man vänta tre månader innan nästa bokningstillfälle öppnas.

Betalar gör man i förväg, precis som när man bokar en konsert.

Själv har jag spanat in kocken Magnus Nilsson i serien Chefs Table. Intrycket är en kock med en perfektionists ambition och kontrollbehov, på ett bra sätt. Dessutom verkar allt han ser eller stöter på i sitt liv vara en potentiell maträtt. Mer om det lite längre ner.

Skyhöga förväntningar

Att någon gång få äta på restaurangen har alltså länge varit drömmen. Så äntligen kom dagen! Tack vare världens bästa kompisar fick jag och min man ett besök på Fäviken i bröllopspresent. Dröm.

Den 7 april var det dags.

Inför besöket var förväntningarna lite farligt höga. Efter att ha suktat detta restaurangbesök i sju månader vore det en ren mardröm att gå från bordet besviken. Alla dessa uppbyggda känslor och bilder gjorde sitt och både jag och min man var nervösa när vi checkat in på vårt rum. Det kanske låter konstigt, men så var det.

Vi lyckas dock lugna nerverna med en kall öl i bastun.

Middagsdags!

När jag kliver in i det gamla spannmålsmagasinet som gjorts om till en rustik restauranglokal, möts jag av Magnus Nilsson i egen hög person (gulp) samt alla de andra duktiga kockarna, servis och sommelier. Om proffstrevlig var ett ord, skulle detta gäng kommer upp om man googlade det.

Det som är extra coolt med maten på Fäviken är att de bara använder råvaror som finns i närheten. I början av April finns det inte mycket grönt att äta i Jämtlands natur, om man inte är en ren som gillar att äta lav. Detta präglar också middagen på ett fascinerande sätt.

Första mumsbiten som landar på bordet är en fermenterad majrova med en dipp. Detta mönster upprepar sig, allt grönt är fermenterat, mjölksyrat eller torkat. Och jag är lyrisk.

Rätterna löser av varandra i rykande fart och passande dryck serveras till. Miljön är urtrevlig, sällskapet likaså och jag vill bli kompis med alla som jobbar där.

Middagen är lysande och vi avslutar kvällen med cigarr och lössnus (väldigt ”out of carachter” kan jag säga) tillsammans med några amerikaner som flugit över Atlanten för att äta på Fäviken.

Halm och ensilage

Mitt intryck av att Magnus Nilsson ser allt som en potentiell maträtt, förstärks när vi serveras följande rätter:

Halm som ympats med svampmycel
Min tolkning av hur detta kan bli en maträtt lyder som följer:  Efter att svampmycelet börjat tränga sig in i halmen och bryta ner fibrerna avstannar man processen genom rostning. Vid servering hälldes en klar grönsaksbuljong över en liten halmhög. Buljongen silades och i botten låg en form av färskost som kallades tjesmus. Denna rätt bjöd på helt nya smaker! Och det är så coolt. Dessutom var det mycket gott och mustigt!

En annan lite otippad rätt var glass smaksatt med ensilage, även det riktigt gott. Vill du prova hemma så kan man ju testa att mixa lite ensilage med vatten, sila av och smaksätta glass med.

Kalvdans med älgört var också en favorit, se bilden i toppen av inlägget.

//Kattis