Mysingen Midvinterbrygd från Nynäshamns Ångbryggeri

En svensk julölsklassiker som egentligen inte är en klassisk julöl. Eller som är mer klassisk än den klassiska julölen. Hur hänger det ihop? Ja, kanske inte alls men det är en öl som absolut inte får missas när jag väljer julöl.

Det finns så otroligt mycket som är bra med Nynäshamns ångbryggeri. Inte bara att de var bland de första i den stora vågen av hantverksbryggerier i Sverige, inte bara att de konstant och metodiskt låter bryggeriet växa med samma grunder som vid starten och inte bara att de fortsätter att vara lokala och nationella var de än vänder sig. Inte heller bara för att de har en så rekorderlig klass på ölen, inget verkar kunna gå fel i smakbyggnaden när de brygger sina öl – har du någonsin smakat en dålig öl från Nynäshamns stolthet? Jag har det inte..

Nej, kvaliteterna är många från detta bygge som dessutom alltid verkar förhålla sig ödmjukt, stillsamt och lågmält till sina framgångar. De behöver inte berätta att de är bra för de vet att de är bra. De producerar omkring 1 miljon liter öl per år och har de senaste åren gjort jämna vinster på ungefär 2 miljoner årligen, det här är ett bryggeri som gör bra öl och som dessutom mår bra som företag – inte det sämsta!

Mysingen Midvinterbrygd är en öl som alltid bör smakas i julölsflödet, den rullar på i sin egen fåra och gör det väldigt bra. För många är det nog en klassisk julöl men egentligen är den inte det, i varje fall om man tänker att julölen ska vara en rostad, lätt söt lager som kan jobba med alla maträtter på julbordet. Här handlar det om en lågtonad, nyanserad och lätt kryddig ale som på något sätt samtidigt är fylld med smak som den spelar andrafiolen till maten och låter dem kråma sig i sina egna smaker. Verkar det konstigt? Nja, snarare en ganska häftig kombination.

Doften ger en del julkryddskänsla (tänk kryddnejlika) med en lätt rökig ton, lite sötma som från vanilj och fikon som djupnande frukt. Smaken leker i samma register och röken blir nästan lite syrlig, lite tobakig medan kryddnejlikan tar lite större steg fram och låter de andra krydd-antydningarna stå i kö för att komma fram. Smak javisst men ändå nyanserad och det är ett grannlaga jobb att sortera de olika smakerna som rör sig klunkarna. Trots detta välspelande till maten och på första plats ligger julskinkan men man kan definitivt njuta av sillen också – det är en bra matöl helt enkelt.

Det känns som om Mysingen tar upp en fallen mantel från en tid då öl bryggdes med allsköns kryddor, i en tid då man inte hade samma koll på jäsprocessen som idag och då smakerna skevade åt alla håll. På det sättet är den mer klassisk än de klassiska julölen – om uttrycket tillåts…. En som smakar historia men som pekar mot framtiden.