Saffransdoftande flatbread till adventsmyset- får till och med den mest ovillige julfiraren i stämning

Det är bara att erkänna. Jag är inte den julälskaren ni säkert trodde jag var. Men servera mig ett saffransdoftande flatbread med smarrig topping så ska ni minsann få se på tindrande ögon i adventstid!

Det där som andra upplever när de hör julmusik, tittar in i julpyntade skyltfönster eller när deras näsor kittlas av glöggdoft, det känner jag inget av. Det pirrar inte i magen, jag blir inte tårögd och mitt hjärta bäddas inte in av bomull. Jag kan tyvärr inte heller säga att den ursprungliga anledningen till julfirandet berör mig på det sättet som det borde. Tanken på Jesus födelse försätter mig nämligen inte heller i något slags euforiskt tillstånd. Det är absolut inte så att jag tycker illa om julen, utan det är bara det att jag inte riktigt går igång på den.

Advent är ”julfirande light”
Det jag uppskattar mest med julen är faktiskt juldagen. Då såsar vi omkring i långkalsonger hela dan, går en lång promenad i skogen, läser en bok och äter oss mätta på rester. Låter kanske inte så himla märkvärdigt men det är det som jag längtar mest till!
Som klar tvåa på min lista kommer advent. För även en kallhjärtad typ som jag känner faktiskt en viss form av lycka när det kommer upp adventsstjärnor i fönstren. Och så är det liksom lite lagom juligt för min smak. Man tänder bara lite ljus, värmer på lite glögg och serverar nåt smarrigt tilltugg så är man hemma.

Just smarriga små tilltugg är något som jag verkligen är förtjust i. Så pass att min kärlek till dem lätt överstiger min kärlek till julen faktiskt. Tänk er små snittar med nån god ostbit på, en tunnbrödsrulle med nån gojig röra i, små minipajer med västerbottenost i. Eller varför inte min senaste uppfinning gjord i sann adventsanda: flatbread med smak av saffran. Så gott! (se recept nedan).

Amerikanska flatbread
Just den här sortens flatbread korsade vår väg när vi för ett par år sedan var i USA för att fira min pappas 65 årsdag. Och det var kärlek vid första ögonkastet. Små spröda tunna pizzabottnar med alla möjliga sorters goda toppingar fick smaklökarna att jubla.  De går att variera i all oändlighet och är så lätta att göra. Man gör bara en helt vanlig pizzadeg, kavlar ut den tunt precis som när man gör en vanlig pizza. Men istället för att smeta på tomatsås brer man creme fraiche på pizzabotten och strör ost över. När de är färdigbakade tar du bara ut dem från ugnen och lägger på valfri topping.

Nu när det var dags för årets första adventsmys funderade jag på hur jag kunde göra dem lite juligare. Och kom då på tanken att blanda i saffran i creme fraichen. Det funkade riktigt bra! Testa gärna att göra de här läckerbitarna till adventsmyset. Vill du impa lite extra kan du till detta svänga ihop din egen glögg som du gör av fin svensk äpplemust, recept hittar du här.

Saffransdoftande flatbread

Det här behöver du:
(till ca 15 mindre flatbread eller 5 stora)

Pizzadeg
50 g färsk jäst
3 dl vatten
ca 7 dl vetemjöl
En nypa socker
En nypa salt

Mellanlagret
2 dl creme fraiche
1 påse saffran
Ca 5 dl smakrik svensk ost. Jag använde en supergod cheddar.

Toppingförslag

• Fiskrom (plånboken får bestämma om det blir stenbit eller kalixrom), hackad rödlök och creme fraiche.
• Strimlad rökt skinka, rödlök och basilika.
• Räkor, creme fraiche och lite strimlad spenat.

Gör så här:

1, Rör ut jästen i det ljumna vatten, häll i saltet och sockret.

2, Arbeta in mjölet lite i taget, och spara lite mjöl till utbakningen

3, Låt degen jäsa i ca 30 minuter.

4, Sätt ugnen på 230 grader

5, Rör ihop saffran och creme fraiche under tiden degen jäser. Förbered också alla toppingar.

6, När degen är färdigjäst kavlar du ut den till antingen runda eller avlånga flatbread i samma tjocklek som en pizza. Storleken bestämmer du själv, men jag gillar att ha dem i ”smörgås-storlek”.

7, Bred på ett lager av saffranskrämen, strö över den rivna osten.

8, Grädda i ugnen tills de är genombakta (mina var klara på ca 20 minuter)

9, Tjoffa på med valfri topping och njut!