Mandereen från Stigbergets bryggeri

Jag gillar att försöka sätta in öl i ett sammanhang. Inte för att det behövs, en öl är en öl är en öl som bekant, men det är ett sätt att försöka få lite perspektiv på den där härliga drycken och dess utveckling. Lämpligt nog gör det ju drickandet av ölen lite roligare om man samtidigt som man njuter, analyserar och funderar över smakerna även funderar över var just den här ölen befinner sig i en utvecklingslinje över svensk öl.

Storvulet? Självklart! Men det är ju så livet ska levas!

Den här ölen, Mandereen som bryggs av Stigbergets bryggeri, kan man sätta in i många olika sammanhang. Dels är den en session IPA, en fortsättning på den gigantiska IPA-trenden som startade för flera år sedan och som jag skulle säga fortfarande lever. Session för att den är med lite lägre alkoholhalt än en vanlig IPA och alltså ska kunna drickas under en längre ’session’ – under ett kvällshäng till exempel. Stilen fanns inte för några år sedan men är i dag väldigt spridd, dels för att den ofta är väldigt smakfull, dels för att det där med låg alkohol är en bra grej.

Inom parentes. (För några veckor sedan var jag ute med en bekant som jag vet gillar öl och som, när jag beställde en IPA, faktiskt frågade vad IPA står för. Bekantingen är definitivt på krogen oftare än jag och dricker ofta öl men ändå hade hen liksom aldrig ställt frågan om vad IPA står för – en öl är en öl är en öl). Slut parentes.

Det andra sammanhanget som man kan sätta in denna ölen i är den svenska bryggeri-utvecklingen. Stigbergets bryggeri satte första ölbatchen för bara några år sedan, då för att man vill göra egen öl till lokala Haga-biografen i Göteborg. Att de svenska bryggerierna växer med en rejäl hastighet är allom känt och här är ett bryggeri som från starten till idag har visat sig vara ett av de allra bästa.

Det tredje sammanhanget är kvaliteten. Ska du köpa den här session-IPA:n på Systembolaget så kostar den 40 pickadoller och det är ju ganska mycket för en öl. Men numera gör det inte så mycket. Fjärran är den tiden då en öl bara fick kosta 20 kronor på bolaget och där priset var den viktigaste faktorn för de allra flesta kunderna. Numera ökar antalet kunder som kan tänka sig att ladda på en öl eller flera för över 30 kronor styck och det är en resa som gått snabbt – ölen har blivit dyrare men också betydligt bättre – rent kvalitativt – med mer råvaror, mer experimentella brygder och mindre serier av varje öl.

Finns det fler sammanhang? Ja, Göteborg är ytterligare ett sådant exempel. En gång i tiden startade Carnegie sin succéfyllda resa över världen här och några århundraden senare så var Pripps bryggeri i Göteborg en gigant i öl-Sverige men när Pripps lades ned så var öl-Göteborg under en tid en öldestination utan tydlig kompass. Visst, det fanns en del gamla klassiska ölhak men var fanns bryggerierna – dessa institutioner i en klassisk hamn- och arbetarstad.

Med Dugges och Ocean som föregångare så har utvecklingen i öl-Göteborg varit enorm och staden är tveklöst den starkaste ölstaden i Sverige – Stigbergets är ett av många bryggerier som bidrar till denna framgång.

Vill du ha ännu fler sammanhang? Så klart du vill!

Burken är en sådan utvecklingslinje. För bara 4-5 år sedan var det fortfarande ovanligt med hantverksöl på burk och det fanns bara några enstaka öl på bolaget som kombinerade smak och burk – framförallt från USA. Men nu är burkningen en stark trend, det svenska bolaget CanMan åker från bryggeri till bryggeri och burkar öl av alla möjliga stilar. Det hände inte för några år sedan men idag är burken en statusbärare för hantverksölen och så även för Stigbergets. De burkade för övrigt sin eminenta Amazing Haze för bara en kort tid sedan, en öl som var en succé redan på flaska. Den kommer kanske vara ännu bättre på burk…

Kolla på burken och du ser ytterligare en utvecklingslinje, ytterligare ett tecken på ett sammanhang. Illustrationen så klart! Med inspiration från amerikanska öl så har fler och fler öl från fler och fler bryggerier fått ambitiösa illustrationer och etiketter som på många sätt är små konstverk. Stigbergets etiketter görs i många fall av illustratören Neale Payling men just den här etiketten är skapad av Martin ”Mander” Ander – med den äran så klart! Fin som snus!

Visst blev ölen ännu lite mer intressant efter att ha satt den i sitt sammanhang? Nu är detta så klart inte hela sanningen men det är lite kul att försöka dra ut lite linjer från en enstaka liten öl.

Hur smakar den då? Jag är klart tjusad av den här delikatessen som på ett juicigt sätt får smakerna att bli stora utan hjälp från alltför mycket alkohol. Hazy, det vill säga rejält disig, och med apelsin och exotisk frukt i klart törstsläckande stil. Klart värd att dricka även utan att sätta in den i ett sammanhang, den är ju urgod!

Sugen på att baka i jul? Kolla in Lands goda julrecept!