Little Rocket Man från Södra Maltfabriken

19 september, 2018
Kategori:
Little Rocket Man från Södra Maltfabriken. Foto: Joel Linderoth.

Det var någon som frågade mig om vilken öl jag hade som favorit för tillfället. Något förvånande hörde jag mig själv svara Little Rocket Man. Men efter att jag hade svarat så insåg jag att jag nog hade svarat rätt. Little Rocket Man från Södra Maltfabriken är en favorit just nu.

Södra Maltfabriken är ett bryggeri som jag följt ganska nära genom åren. När de rullade igång sin verksamhet var det i ett annat öl-Sverige, ett öl-Sverige som hade flera nya moderna bryggerier som Oppigårds, Nils Oscar och Jämtlands men där de lokala bryggerierna precis hade börjat etablera sig i olika delar av Sverige.

Södra Maltfabriken etablerade sig söder om Stockholm, tog ett retro-inspirerat namn och satte retro-etiketter på flaskorna och började rulla ut sin öl. Det gick bra trots att ölen faktiskt inte var så bra. Problem i bryggverket gjorde att det smakade plast och unket och jag tror baske mig de höll på i ett år innan de hade fått koll på problemen i bryggeriet.

Trots detta så ökade produktionen, närområdet hade väntat på ett lokalt bryggeri och man hade volymkapaciteten, man hade en begynnande distribution och man hade ett riktigt snyggt varumärke. Dessutom hade man tajming och Södra Malt blev en snackis, ett bryggeri som många fick en relation till.

Södra Maltfabriken fick också, vilket var ganska tidigt i den moderna ölsagan, i Sverige, möjlighet att vinna en offert på Systembolaget – en offert på (tror jag) 40 000 liter (eller var det 40 000 burkar?) – offerten var en av de första ”stora” offerter som ett av de nya, mindre bryggerierna plockade hem.

Om jag inte minns fel så var det pale alen Almighty som bolaget köpte in och om jag inte minns fel (igen!) så bryggde Södra Malt ölen delvis på Spendrups bryggeri i Dalarna.

Se där, ett stycke svensk ölhistoria! Och Södra Maltfabrikens och Spendrups historia har fortsatt – idag ingår Södra i Spendrups varumärkesportfölj.

Södra Maltfabriken och Spendrups. Foto: Skärmdump.
Södra Maltfabriken och Spendrups. Foto: Skärmdump.

Genom åren har jag druckit Södra Maltfabrikens öl med jämna mellanrum och jag har oftast landat i samma slutsats gång efter annan – habilt men inte mer. Felsmakerna finns inte kvar men det är genomgående öl som landar i mainstream-fällan, bryggeriet har landat i fållan där man vill kunna sälja större volymer till mindre priser (relativt sätt) och därmed håller man ned råvarulistan och lyckas inte dunka in de stora smak-sensationerna.

Märk väl att detta nu är spekulationer från min sida och en subjektiv upplevelse, det behöver inte överensstämma med sanningen.

Dock, på senare tid har jag hittat en del öl från Södra Maltfabriken som börjat röra sig i högre smakregister och den här – Little Rocket Man – är definitivt en fullträff från bryggeriet i Haninge. Smakrik, nyanserad och balanserad mellan de där lite mörka frukstråken och de lite ljusa citrus/grape-smakerna – en bra och finstämd mix.

Kul att Södra Maltfabriken har börjat hitta formen igen! Sedan måste jag kolla vidare på det där med Spendrups-kopplingen, vad är dealen egentligen?

0 kommentarer

Vi kallar den Kenta från Pivovary Lobkowicz

27 juli, 2018
Kategori:
Vi kallar den Kenta från Pivovary Lobkowics. Foto: Joel Linderoth.

Alla som gillar Hammarby har en relation till Kenta. Eller i varje fall till hans sång ”Just idag är jag stark” som spelas inför alla matcher som Hammarby spelar i alla sporter som finns. Nästan. Nu finns Kenta som öl också. Och den kommer gå hem hos Hammarby-folket, det kan jag lova.

Det är lite svårt det där med favoritlag. Under uppväxten älskade jag Kalmar AIK över allt annat, och gör nog fortfarande, och tyckte väldigt illa om de som spelade i lokalkonkurrenten Kalmar FF. När Kalmar AIK sjönk genom seriesystemen tappade jag lite av kärleken och när sedan flytten gick till Malmö så blev Malmö FF laget med stort l. Ny flytt, denna gång till Stockholm och visst var väl Hammarby härliga?

Numera är jag tränare för ett lag i Hammarby och klart att jag älskar Hammarby – det är ju grymt! Och med ett lätt nostalgiskt skimmer och en kollektiv själ i kroppen så ryser även jag när Kentas sång ljuder över Nya Söderstadion när det är dags för match.

Bra, då har vi sympatierna avklarade.

Så Kenta är en fotbollsöl alltså? För mig är det ingen bra kombination – fotboll och öl – men en Kentaöl måste man ju smaka. Så klart!

Smakmässigt är det inga fel på den. Ren i kompositionen, lätt beske-avslutning, en del kola i kroppen och inga kvalmiga, jobbiga fultoner som det är i så många svenska volymlager – rent och snyggt! Och det är klart, den tjeckiska ölkulturen brukar kunna leverera fin öl och så även här.

Dock, det finns en sak som buggar mig med den här ölen och det är just att den är tjeckisk. Kan det verkligen inte finnas något svenskt bryggeri som vill anta utmaningen att skapa en hyllningsölen till en smått legendarisk figur som Kenta? En figur som i mångt och mycket symboliserar ett helt annat Sverige än det vi ser idag, på gott och ont.

Dock, jag tror inte att det kommer hindra Kentapivon att bli en mindre succé. Klart Hammarbys fotbolls-anhängare kommer köpa ölen, njuta av ölen och köpa den igen. Möjligtvis är priset ett hinder – den kostar 25,90 flaskan – men vad gör man inte för Kenta? Eller för de som kommit på själva idén rättare sagt.

Du hittar fler fredagsöl här!

0 kommentarer

Golden Ale från Oppigårds bryggeri

23 juli, 2018
Kategori:
Golden Ale från Oppigårds bryggeri. Foto: Joel Linderoth.

Glöm aldrig klassikerna! Jag har sagt det förut och jag säger det igen – glöm aldrig de som gått före i de svenska ölbryggarkretsarna. Glöm aldrig Nils Oscar, glöm aldrig Nynäshamns ångbryggeri och glöm aldrig Oppigårds – tre bryggerier som varit med och förändrat den svenska ölmarknaden och som fortfarande skapar magiska öl – dag efter dag. Som den här – Golden Ale från Oppigårds bryggeri. 

Egentligen är det enkelt att brygga öl, det vet alla som bryggt hemma. Men samtidigt är det så oändligt svårt att brygga bra, välsmakande öl – det vet också alla som bryggt öl hemma. Dessuto m är det ännu svårare att brygga bra, välsmakande öl gång efter gång och att sedan se till att den smakar minst lika bra när den transporterats, förvarats, hällts upp och smakats av.

Allt det där har föregångarna inom modern svensk ölnäring klarat av och fortsätter att klara av vilket till viss del är en bedrift – det är inte det lättaste att vecka efter vecka leverera kvalitet och god smak i en liten flaska. Om du smakat en del av de nya svenska bryggeriernas öl så vet du hur svårt det kan vara.

Golden ale från dala-bryggeriet Oppigårds är en riktigt bra öl. Inte så att den daskar till med smakstyrka som övergår allt förstånd utan snarare handlar det om en nyanserad, smakrik, kvalitativ och läskande öl som passar perfekt till grillningen, till samtal och till fördrink. Det är en ganska bra mix för en öl.

Om du inte smakat på ett tag så slå till nästa gång du handlar öl, om inte annat för att hylla ett av bryggerierna som lett till att vi har den fantastiska ölkultur vi har idag.

0 kommentarer

Lata dagars IPA från Ängöl

22 juli, 2018
Kategori:
Lata dagars IPA från Ängöl. Foto: Joel Linderoth.

Smaka på namnet bara, Lata dagars IPA! Låter väl som en perfekt sommaröl eller hur? Ja, det är den faktiskt…

Inte bara då förstås, Lata dagars IPA kan man dricka året om och det man då får sig till livs är en engelskt inspirerad öl som bjuder på fruktiga dofter och smaker och en modererad beska som gör susen till mat. Men tänk inte de där storvulna, stort anslagna dofterna och smakerna som du får i en amerikansk IPA eller NEIPA – nej, här är det mer jord och murrighet som ger skjuts till smaken.

Ängöl ja, det är Kalmar-bryggeriet som startade som Ängö kvartersbryggeri men som sakta men säkert växt sig större och flyttat och numera lystrar till det kortare namnet Ängöl. Ett av många favoritbryggerier i min bok, ett bryggeri som sällan ger sig ut på större experimentella äventyr och som sällan brygger öl som skäms för sig.

Testa också deras brittisk-inspirerade ESB vid namn Ljuva Livets Ängöl eller deras belgisk-inspirerade dubbel – det är inte ofta man får smaka en svensk dubbel!

Dryckesvärd!

0 kommentarer

Hilma Vanilla Flippin Burgers Fries IPA från Omnipollo

30 juni, 2018
Kategori:
Hilma från Omnipollo. Foto: Joel Linderoth.

”Du borde vant dig nu” är en låt av Olle Ljungström. När jag hör den är det alltid med en blandning av resignation och hopp – resignation eftersom den antyder att inget kan förvåna längre, hopp eftersom det någonstans känns som om livet kontinuerligt erbjuder nya varianter på utveckling. Det är en bra låt i sin stillsamma lunkande basgång med accentuerat galet blås då och då.

Kanske kan man göra samma liknelse när det gäller Omnipollo. Deras standardkatalog – som är allt annat än standard – varieras med deras smågalna utspel i form av öl som hela tiden tar ölvärlden ytterligare ett steg ut i öluniversum. Dock, och det är det viktigt dock, alltid med smakerna i fokus  – inga galna experiment bara för experimentets skull.

Hilma är alltså en öl som bryggs med hamburgerbröd och pommes frites i brygden. Det får nog anses vara ganska ovanligt och om inte annat så accentueras ovanligheten av att ölen fått en tråd på Reddit – det är det inte varje öl som får. Trådens åsikter är ganska delade – kolla själv.

Flippin’ burgers är ju en hamburgerkrog i Stockholm och det är i ett samarbete krogen och bryggeriet emellan som ölen uppkommit, som upplagt för en gimmick som görs en gång och sedan aldrig mer, om det nu inte vore Omnipollo som ligger bakom – för då blir det ofta bra. Ja, jag kan också känna en viss trötthet över samarbeten och specialöl och limiterade öl och öl som BARA görs för att vara en uppmärksamhetsfaktor men i fallet Omnipollo så paras upptågen alltid (!) med smak och då blir det bra. Ibland riktigt bra!

Så här ser det ut förresten – på Omnipollos Instagram respektive på Flippin’ Burgers dito.

Nu kunde det ha slutat där – med en gimmick-artad öl från ett fantombryggeri som vill ”beer everything” och som bryggde en hamburgeröl men intressant nog har den här ölen tagit sig in på Systembolaget. Inte som en fast öl på bolagets hyllor förvisso men som en tillfällig gäst. Och då blir det genast lite mer intressant.

Läser man bolagets beskrivning på Systembolaget.se så är det inte mycket som antyder att det finns lite udda ingredienser i ölen.

Hilma enligt Systembolaget.
Hilma enligt Systembolaget.

Och faktum är att den beskrivningen är inte så dum – det är svårt att peka på något som kan avslöja de udda ingredienserna i ölet. Det finns tydliga smakdrag av grape och fruktsötma, överstyrd beska och en del örter och också en stum humleoljighet som är lite klumpig. Kanske kommer den från pommesen?

Gimmick eller inte? Kul att testa i varje fall. Och god. Och ytterligare ett steg i Omnipollos ambition att göra öl av allt….

 

 

0 kommentarer

Manic Mango från Brewski och Brewdog

18 maj, 2018
Kategori:
Manic Monday från Brewdog/Brewski. Foto: Joel Linderoth.

En gång i tiden var Brewdog det hetaste heta. Sedan gick det några år och så kom Brewski och blev det hetaste heta. När de nu gör en öl tillsammans så är den riktigt het…

Trenden med sambrygder fortsätter att leverera härliga öl till öldrickare runt om i världen. Bara den senaste tiden har vi kunnat smaka Electric friday av Electric Nurse och Mikkeller Stockholm (smakvärd!), Brewers in Arms som görs av Nils Oscar och Beerbliotek (också smakvärd) och så den här då – Manic Mango från Brewdog och Brewski.

Manic Mango förresten, kan det vara så att de bägge brew-arna gör en Frequency och blinkar till den gamla 80-talshitten framförd av Bangles – Manic Monday?*

När Brewski ligger bakom en öl med mango så tänker man så klart direkt på de stora framgångarna med Mangohallonfeber och Mangofeber DIPA, Brewski är mangofantaster och när de brygger med fruktsmaker så blir det oftast bra. Ja, vad de än brygger så blir det bra, de har ju lyckats förvalta sitt intåg på den svenska ölscenen på ett fantastiskt sätt.

Även Brewdog har ju bryggt med frukt och bär tidigare, inte minst minns man den en gång i tiden fantastiska Hello, my name is Ingrid som väl så här i historiskt ljus på något sätt startade Brewdogs kärleksaffär med Sverige? Eller gör jag mig skyldig till historierevision då?

Manic Mango är en IPA, den driver ganska mjukt mot mangosmaker och är mjukare i både anslag och frukt än Brewski Mangofeber DIPA som i mitt smakminne är rejält rivig i smaken – på ett för många riktigt bra sätt. Tallbarr finns här, frisk citrus och en stillsam beska som liksom sätter punkt för hela godsaken.

Den är bra. Den är faktiskt riktigt bra.

Ambitionen från Brewdog är att lyfta fram bryggerier från 10 olika länder och när det gällde Sverige så föll valet på Brewski. Jag tror att Brewski klarar sig finemang utan att bli upplyft av Brewdog men det spelar mindre roll, samarbetet ger ett gott resultat och det är inte det sämsta. Du hittar ölen här men du måste snabba dig om du vill smaka – den blir inte långvarig på bolaget dessvärre.

Fotnot *:
Frequency gör ett antal öl som tar sitt namn från klassiska poplåtar, såsom Czech your head, Parklife och Selling England by the pound. Vilka som gjort låtarna? Det återkommer vi till…

0 kommentarer

Black hops från Bearded Rabbit

1 april, 2018
Kategori:
Black hops från Bearded rabbit. Foto: Joel Linderoth.

För några år sedan kom den första stora vågen av svarta ipor, den där ölstilen som kombinerar den humle-tydliga ipan med den mörkt maltiga rostigheten som för tankarna till en porter eller en stout. Först väldigt häftigt, sedan lite tjatigt och sedan dess har stilen puttrat på utan att kränga vare sig hit eller dig.

Under åren så har jag kommit att njuta av den mer och mer, hittat finesserna i de bästa exemplaren och kommit att förstå viljan och ambitionen bakom en i förstone lite  udda kombination. Favoriter har kommit att bli Beerblioteks Sabotage – på burk dessutom – och Black Soil IPA från Sigtuna brygghus – två svarta ipor som lyckas balansera det rostade med det humliga friska och göra en balanserad variant av stilen.

Nu har jag fått en ny favorit i stilen, Black hops från Bearded Rabbit.

Bearded Rabbit, göteborgsbryggeriet som drivs av paret Therese Mortensen och Fredrik Gustavsson, gör bra öl och överlag är kvaliteten bra och konstant, ett tecken som tyder på att man har koll på bryggeriutrustningen. Vill man göra en liten Bearded Rabbit-provning så kan man med fördel beställa hem Monkish (APA), Rince & repeat (session IPA), Tropical (IPA) och nya I do (NEIPA) och sedan avsluta med härliga Stubble stout som är en riktigt fin imperial stout. Och så lägga till Black hops före den sista stouten så blir smakstegringen ännu finare.

Black hops gör det som en svart ipa ska göra, kalibrerar de rostade smakerna med fruktiga, friska, beska humlesmaker och ser till att de olika smakerna håller ihop. Här finns grape, kaffe, lakrits, fruktsyrligheter som går mot apelsin, en del choklad och i botten en djupare fruktighet som har lite dadelkänsla – allt toppat med en följsam och frisk beska som håller smaken pigg och fräsch. Jättegod!

Smaken är rund och följsam, skummet högt och brunsvart och sammantaget är det en imponerande brygd de fått ihop, de skäggiga kaninerna.

Om du som jag glidit ifrån svart-ipan som stil så är det här ett bra sätt att återuppliva den, du kommer inte bli besviken.

 

0 kommentarer

Lushious IPA från Mohawk brewing

27 januari, 2018
Kategori:
Lushious IPA från Mohawk brewing. Foto: Joel Linderoth.

Mohawk brewing är väl förankrade i den svenska ölvärlden. Deras förgrundsfigur Stefan Gustavsson och hans karakteristiska frisyr, gissa hur den ser ut, har setts på mässor och festivaler sedan 2010 och resultaten av bryggarambitionerna har alltid varit goda. Ändå känns det som om de inte riktigt har blivit ett av ölnördarnas favoritbryggeri som Brewski, Stigbergets eller Malmö brewing. Eller det kanske bara är jag som tänker så?

Mohawk brewing har bryggt den mesta av sin öl på andras bryggerier men har ett nytt bryggeri i Göteborg och har ambitionen att öka den egna produktionen rejält under 2018. Och det gör de rätt i, deras Anything Gose och Extra IPA är öl som alla borde få smaka med jämna mellanrum och deras imperial stouts och porters – minns Black Rocket Porter till exempel – brukar också leverera hög kvalitet för bra pengar.

Och så denna då, Lushious IPA, som är en för mig ny öl i lila etikett med behändigt burkformat – det är ju burken som är framtiden i öl-Sverige! Mohawks Lushious är inte vilken IPA som helst utan en NEIPA – en förkortning som ska tolkas som New England India Pale Ale vilket ger ledtråden att det handlar om en disig, juicig, apelsingul, fyllig, fruktig IPA med en modererad beska – perfekt som matdryck till hamburgare eller pizza eller som en klassisk törstsläckare – de är ofta supergoda!

Du har säkert smakat Stigbergets Amazing Haze eller samma bryggeris festivalöl till Gbg Beer week eller kanske Omnipollos Fata morgana – då vet du vad det här handlar om. Och ja, jag gillar Mohawk som bryggeri och är därmed svagt jävig men denna NEIPA är enligt mig lika god som de ovanstående. Nu körde jag dem inte mot varandra men här hittar du balans, fruktighet, lätt bitterhet, fantastisk färg och ett fantastiskt skum – renvitt, högt och väldigt lockande.

En riktigt bra öl! I en riktigt fin burk! Till ett helt okej pris….  strax över 30 kronor. Det är mycket råvaror i den här ölen, då kostar det lite mer. Och smakar mycket mer!

Du hittar fler fredagsöl här!

0 kommentarer

St Eriks IPA från St Eriks bryggeri

1 januari, 2018
Kategori:
St Eriks IPA från St Eriks bryggeri. Foto: Joel Linderoth.

St Eriks bryggeri tillhör ett av de mest intressanta bryggerierna i Sverige. Inte för att de gör den mest intressanta ölen utan för att de så tydligt kämpar om en position i öl-Sverige som många andra också kämpar om – den som varandes volymölen med hantverks-aura.

Varumärkespositionering må låta trist men det är ändock en extremt viktig sak när man etablerar ett varumärke på en så het marknad som hantverksölsmarknaden. Att ta ett klassiskt ölnamn som sedan länge legat i dvala och försöka återuppväcka det är svårt men St Eriks-resan har på många sätt visat att det går och St Eriks IPA är ett exempel på det.

Historien om St Eriks bryggeri börjar på 1800-talet men sedan mitten av 1900-talet slutade bryggeriet och etiketten att finnas efter att ha lämnat sin födelseplats på Kungsholmen i Stockholm och flyttat till Södermalm i Stockholm.

Be mig inte redogöra för alla turer kring varumärket St Eriks men importören Galatea tog hand om det och 2010 kunde St Eriks bryggeri återuppstå i sin moderna tappning, nu med Jessica Heidrich som bryggmästare.

St Eriks IPA i gammalt och nytt utförande. Foto: Joel Linderoth.
St Eriks IPA i gammalt och nytt utförande. Foto: Joel Linderoth.

Spola fram till årsskiftet 2017/18 och jag hittar en ny version av St Eriks i butiken. Den strama, klassiska och tydligt retro-flörtande designen läggs åt sidan och en mer lekfull variant träder fram – med en lätt amerikaniserad touch och lite mer färg och fart i uttrycket.

Och… med en tydligare blinkning till ursprunget.

För trots att själva det fysiska gamla bryggeriet lämnade Kungsholmen för hur många år sedan som helst och trots att det nya fysiska bryggeriet ligger på ett industriområde i närheten av Arlanda så är det Kungsholmen som bryggeriet vill göra till sitt  – strax under ölnamnet manifesterar man Kungsholmen som en viktig faktor. Historiskt viktigt ja, men i dagens läge falsk marknadsföring eftersom bryggeriet faktiskt inte har något med Kungsholmen att göra.

Dock, den lokala förankringen är viktig och om jag förvaltade St Eriks bryggeris varumärke skulle jag snabbt som ögat fixa en lokal på ön, baxa in ett litet bryggeri och köra igång att bygga varumärke i en liten bryggeripub – den investeringen lär betala av sig snabbare än kvickt både lokalt och internationellt.

Ölen då?

Ja, den är lite som St Eriks i stort.

Det är sällan som man blir riktigt imponerad och det är sällan som man blir besviken, St Eriks bryggeri vet hur man gör öl och de vet också vilken position man vill ta – den som ligger mellan ölkonnässörerna och volymdrickarna. Genom att sätta rätt attityd och rätt prägel på ölen och, inte minst viktigt, prissätta ölen i ett mellanläge (de lägger sig kring 20 kronor) så tror jag att man kommer att lyckas.

Den här ölen bär IPA-signum lång väg och kan vara ett instegsöl för den som lite lagom har börjat intressera sig för öl men den kommer inte bli den stora favoriten för så många, för det är den lite för lågmäld för att vara en IPA. Hyfsat fruktig, hyfsat fyllig och med en hyfsad beska – gott så.

Och just det, Jessica Heidrich har nu lämnat St Eriks bryggeri för nya, än så länge okända äventyr, med henne tappar bryggeriet en viktig byggsten i arbetet med både öl och varumärke. Det ska bli intressant att se vart den här resan leder i framtiden.

Du hittar fler fredagsöl om du tittar här.

St Eriks bryggeri - historisk bok. Foto: Joel Linderoth.
St Eriks bryggeri – historisk bok. Foto: Joel Linderoth.
0 kommentarer

Poppels belgisk wit från Poppels bryggeri

16 november, 2017
Kategori:
Poppels belgisk wit från Poppels bryggeri.

Hur ska man karakterisera Poppels bryggeri om man vill positionera det i relation till övriga bryggerier i Sverige? 

Stabilt? Absolut.

Ambitiöst? Definitivt.

Långsiktigt? Utan tvekan.

Genomtänkt strategi? Japp.

Experimentellt? Nja, inte så mycket.

Kanske inte helt genomarbetad analys men kanske ska man beskriva Poppels som just ambitiöst och långsiktigt vilket kanske kan låta tråkigt men som i min ölvärld är något bra och genomtänkt. Det finns alltför många bryggerier som inte har koll på sina öl när de väl hamnar på bolagets hyllor och som levererar dålig öl – Poppels gör aldrig det. I varje fall i min erfarenhet.

Poppels har flera riktigt bra öl i riktigt bra distribution där mina favoriter nog egentligen är deras russian imperial stout och deras session ipa men den här är inte dum den heller, en riktigt bra kompis till middagen med lite asiatiska influenser.

Wit avslöjar att det handlar om en veteöl och dessutom en veteöl med belgiska influenser och det märks på tonerna av banan och koriander, smaker som kan verka udda i en öl men som är klassiska toner i vete-öls-världen. Och som dessutom får fart tillsammans med tydliga, friska stråk av citrus – perfekt om du slår till och gör en ingefärastinn kycklinggryta eller en biffwok som du klipper lite koriander över. Fräscht, friskt och gott!

Stabil öl från stabilt bryggeri, dessutom en öl som är väl spridd över hela Sverige och som kommer finnas med oss länge än.

0 kommentarer