Svordomsvisan…

Är uppe tidigt, det är tyst i huset alla sover. Jag påbörja att jobba på min frukost och kokar ägg. Det är fint väder och jag känner mig utvilad. Dagen känns bra. Fixar te och ska skala mina ägg… plötsligt tappar jag ett av de kokta äggen på mina nyuppkomna tomater?! Hur är det möjligt?

Svordomsvisan som kommer över mina läppar är inte alls klämcheck och roligt, tvärtom. Tur att jag bor ute på landet så ingen kan höra mig. Ett monster väcktes inom mig och pulsen slår allt snabbare. Jag måste behärska mig, nu är det akuttillstånd.

Istället för en långfrukost i godan ro så blir det till att agera sjuksyster och rädda liv. Jag som hade tänkt läsa lite hos er, äta och mysa. Titta på bilder jag tog i går på mässan och tänka igenom alla intryck. Nä, det är bara att ställa sig vid operationsbordet och ladda om. Plantera om dessa stackare och se om de kan överleva. Visst överlever mina tomatplantor?

Vad kan man lära sig av detta då? Jo antingen behöver jag ett större kök så att jag får plats både med växter och att skala ägg! Eller så behöver jag ett uppvärmt växthus i anslutning till huset… Hm… Dags att skapa en plan!