Tuppbiffar!

 För några helger sedan, en lördag morgon tog vi tag i tuppslakten här hemma. 17 ungtuppar hamnade på huggkubben och maken skötte detta galant, som vanligt. Jag har fortfarande något svårt för just dödsögon-blicket men inte själva omhändertagandet av djuren. På löpande band arbetade vi systematiskt, maken med huggkubben och jag med att ta hand om köttet. Vi börjar vara riktigt bra på detta!

Fina filéer och andra delar ner i fryspåsar och in i frysen på mindre än några timmar. De allra flesta var hönsrasen RIR och några var blandras RIR/Sussex, 3 stycken var silkeshöns. Silkestupparna ger betydligt mindre kött än de andra då de är en lätt ras och väldigt liten jämförelsevis. Men de är ju så söta… Tuppen på bilden är RIR, Rhode Iland Red ger bra med både ägg och kött.

Smeten fick stå kanske en halv timma och ”smaka till sig”. Sedan blev det till att steka biffar på mellan hög värme. Många goda biffar blev det, både till middag och smarriga matlådor i frysen. Känns bra att kunna plocka fram biffar de dagar men inte orkar laga mat eller när dagens middag inte räcker till morgondagens matlådor.

Var tuppbiffarna goda? Ja ja minsann, gudomligt goda! Dessa blir nog en favorit här hemma. Tidigare har vi kokat tuppkött och kryddat, gjort så kallad salladskyckling av allt förutom filéerna. Men det är mycket jobb och tar tid, det här var en bättre variant. Dessutom känns biffarna mer som riktig mat…

Idag blir det inte tuppbiffar till middag. Nä idag blir det en mustig linssoppa!

Ha det gott!