Månadens tomatvän: Elin Unnes

Nu är vi inne i majmånad och det är superroligt att presentera Elin Unnes som månadens tomatvän!

Elin är är den ”hemlighetsfulle trädgårdsmästaren” tillika rockjournalisten och författaren som skriver regelbundet för Dagens Nyheter och Allt om Trädgård.

Hennes senaste bok I odödliga odlares sällskap kan du läsa om en samling personliga essäer om några odlare och deras livsöden. En odyssé genom grönsaksland och blomsterrabatter, ett axplock av all den kunskap som de har att lära oss: odla strandkål som Derek Jarman och vildapel som Tasha Tudor, skapa trädgårdsrum som Vita Sackville-West och kasta fröbomber som Masanobu Fukuoka.

Så välkommen Elin – nu ska vi ha full fokus på tomater!

Berätta, vad är det bästa med att odla tomater?

Just hemmaodlade tomater tycker jag är en av de grönsaker som det är allra störst skillnad på, jämfört med de eländiga exemplar man köper på affären. Dessutom tycker jag att tomater är en bra symbol för modern odling – svenskar älskar tomater, och om vi odlar dom själva så slipper vi välja mellan långväga utländska tomater, och svenska tomater från uppvärmda växthus.

Man kan välja att inte välja, man kan välja att odla!

(Förlåt att jag bryter in men det måste vara ett av de bästa citaten ever, ”Man kan välja att inte välja, man kan välja att odla”.  Den kommer jag garanterat använda! //Bondjäntan)

Hur odlar du tomater?

Just nu odlar jag tomater i en ganska avancerad upphöjd bädd på friland, vid den soliga kortsidan på huset, mot syd-sydöst. Bädden funkade sådär under början av sommaren 2017, men nu i efterhand är jag osäker på om det var bäddens fel, eller sommarens.

Till hösten fungerade den nämligen bra. Jag byggde bäddens kanter av halmbalar som jag preppade med guldvatten och aska, för att de skulle börja förmultna och förhoppningsvis alstra värme. Sen fyllde jag bädden med kompost, jord, gräsklipp, nässlor och allt annat jag kunde hitta. Jag täckte jorden med tidningspapper, fukten hålls kvar bättre då och toppade med halm för det är snyggare än tidningspapper.

Sen gjorde jag planteringshål i tidningspappret och stoppade ner tomaterna. Framåt hösten skaffade jag ett gäng elrör som jag monterade fast mot väggen i 90 grader, med hjälp av rörböjar. Sen fäste jag fiberduk över elrören med spikklamrar. Det blev ett extremt provisoriskt växthus som funkade perfekt: tomaterna trivdes i flera veckor till, trots att kylan börjat smyga sig på.

 

Har du något odlingsknep som du vill dela med dig?

Jag har ett obeprövat och ett beprövat tips. Det första kommer från två av mina favoritodlare, Ruth Stout och Masanobu Fukuoka. Båda två lät bli att fästa upp sina tomatplantor, istället fick de ringla fritt längs marken. Jag brukade odla tomater mot min soliga vägg redan innan jag byggde den där bädden. Men jorden precis vid väggen var så dålig att jag inte ville stoppa ner tomaterna där.

Istället satte jag dem en och en halv meter ut från väggen. Marken sluttade lite uppåt, och jag satte plantorna snett, så att stammen vilade mot marken. Sen fick de ringla iväg mot den varma stenväggen, där de klättrade upp på egen hand. Enda problemet var att tomaterna trivdes så bra att de snabbt täckte hela marken. Och eftersom mina armar inte är en och en halv meter långa blev det svårt att plocka. Så fort jag blev sugen på en tomat var jag tvungen att göra utfall mot väggen, sen göra en armhävning ner mot tomaten, och så skjuta mig tillbaka ut från väggen, med handflatan garanterat fulla av stickor.

Ruth Stout har ett annat tips också: att plantera långa, gängliga tomatplantor liggande, under jord, så att bara toppen sticker fram. Plantan bryts inte av vinden, den blir starkare eftersom den får rötter längs hela stammen, och dessutom bränns inte bladen i solen, även om man slarvat med avhärdandet. Jag ska testa det i sommar tänkte jag.

Har du några favoritsorter gällande tomater som du skulle rekommendera?

Jag är ju absolut ingen elitodlare av tomater, och därför fokuserar jag helt och hållet på den sort som funkar för mig: en piennolotomat som jag tror heter Vesuvio.  Jag och Bella fick frö av en Grönsakslandet-lyssnare, och jag är evigt tacksam. Har skickat den vidare till min svärmor nu, och hon känner likadant.

(Troligen heter den Vesuvio Giallo tänker jag – mycket lik den vintertomat/evighetstomat som jag odlar. // Bondjäntan tänker högt igen.)

Piennolo kallas för evighetstomater. Inte nog med att de eftermognar perfekt inomhus, de blir dessutom bara godare av lagring. Eftersom min livsstil är ganska nomadisk blir tomatsådden alltid sen, och därför är piennolo är den enda tomat som hinner klart. Dessutom är de så himla vackra: just min sort är knallgul och droppformad, ”Som små citroner” sa ett barn som hälsade på i min odling.

 

Hur tänker du runt odling av hybrider och ickehybrider, alltså F1:or, vanliga tomater och kulturarvsorter?

Jag försöker att hålla ett öppet sinne inför alla växter, men personligen skulle jag inte odla hybrider. Ingen planta är illegal!

 

Hur njuter du av den perfekta tomaten?

Min skörd är ofta så pass liten att jag inte vill tillaga tomaterna alls. Jag äter ett par om dan, som godis, direkt från klasen som hänger och eftermognar i fönstret. De brukar räcka till nån gång i december. Om jag köper tomater på affären, vilket jag gör extremt motvilligt sen jag började odla, så brukar jag dela dom på mitten, droppa på lite olja, strössla över lite salt och sen kasta in dom i svamptork i en 8-10 timmar innan jag använder dem. Då smakar de nästan som hemmaodlade. Det går att göra samma sak i en vanlig ugn, men jag har ingen koll på tid och grader.

 

Har du något bra förvaringstips av tomater?

Just piennolo är ju roliga på det sättet: det finns en massa fina sätt att förvara dem. Dels finns det en viss teknik när man binder sina tomatklasar. Jag kan den inte, men vill lära mig. Till hösten tänkte studera den här videon som favoritkocken Alice Waters la upp på Instagram, där coola italienska gummor sitter och flätar tomater på marknaden.

Det är också vanligt att man hänger upp sina piennoloklasar i pappkartonger, vilket jag tycker känns som en så himla smart förvaring. Bara fylla ett gäng banankartonger med tomater, och stapla på varandra.

 

Vad fick dig att vara med som Tomatvän för Bondjäntans tomater?

För att jag tycker att vi ALLA borde vara tomatvänner, så att denna goda, exotiska växt kan bli lite mer kärleksfullt odlad, och lite mindre transporterad. Dessutom älskar jag att få och ge odlingstips. Hur mycket jag än läser och pratar om odling, finns det alltid någon som har ytterligare ett smart tips.

Ett stort tack till Elin Unnes som ville vara med som Bondjäntans tomatvän och delade med sig av sina tips! Känns varmt i hjärtat!

/ Johnna a.k.a Bondjäntan

 

Namn: Elin Unnes

Bor och odlar: Elin bor i Gamla Klara i Stockholm höst och vår, i Paris på vintern, odlar hela somrarna vid ett torp i Sörmland, och på kolonilott i Stockholm.

Arbetar med: Rockjournalist, författare, skriver regelbundet för DN och Allt om Trådgård.

Intressant att veta: Elin har skrivit grönsaksboken The Secret Gardener – dumsnåla tips för nygamla odlare, örtboken Herbariet – örter till mat, magi och medicin, reseskildringen Kongo, rumban och jag samt guideboken Paris för foodisar. Under våren 2018 kom även I odödliga odlares sällskap ut.

Elin medverkar också i trädgårdspodden Grönsakslandet där Bella Linde och Elin pratar om passionen för odling, om varför det är nödvändigt att odla och hur…