Söndagskrönika: oktober underbara oktober

Jag lever i ”måstens” och listornas värld både på jobbet och privat. Det är många saker som ska göras och listorna kan bli långa. På hösten och särskilt i oktober ska det hända många ting i trädgården, växthuset ska rensas, hönsen ska flytta från sommarboendet till vinterboendet, köksträdgården ska städas och förberedas för vintervila, det sista ska skördas och lagras på något sätt. Det blir många timmar kökstjänst, det ska syltas och saftas, läggas in och fermenteras, torkas och frysas ja förstår att det är mycket på listan.

Jag måste också dock säga att det är inte av ondo, jag har själv valt mitt liv och jag vill leva så även om det ibland känns som det är galet ont om tid när allt ska göras samtidigt. Jag vill ju gärna ta hand om mina äpplen, björnbär och det som köksträdgården ger. Jag vill ju gärna äta mina goda inläggningar en kall vinterdag. Jag vill ju gärna pynta verandan med de sista solrosorna för i år och njuta av dem. Jag tror ni förstår vad jag menar.

Imorse skulle jag ut på en powerwalk. Jag försöker ta hand om min hälsa och det är bra att få upp pulsen några gånger i veckan om jag förstått det hela rätt. På med kläder och ut i skogen med min hund Saga. Vi är glada och hurtiga där vi går i skogen. Intentionen är god och tempot relativt högt när jag ser i ögonvrån en liten trattkantarell. En trattkantarell!

Jag är glad att jag får uppleva den lyckokänslan som kommer när jag ser den ynka trattkantarellen i mossan. För finns det en trattkantarell så vet jag att det finns fler! Plötsligt är det ett helt annat fokus och powerwalken är som bortblåst. Jag avviker från den tänkta rutten och Saga är inte sen utan skuttar ivrigt mot nya äventyr. Jag är intensiv i min blick och den har trattisfokus där jag går i långsam takt. Jag njuter av skogen, det gröna och det som skiftar i färg och visar på att hösten är här.

Vi kastar pinnar och leker, plockar trattkantareller för glatta livet och njuter av tillvaron. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men så glad för mina svampar. Det är fint att kunna hitta ting i livet som man blir glad av även om det är en lite promenad med svamp i sikte. Att kunna uppskatta de små tingen. Att det sen genererar fler ting på listan att göra för att jag måste ta hand om svampen är ett mindre problem. Det gäller att uppskatta även listorna som visar på vad och vilka val jag gör i livet.

Tack oktober!