Andmiddag och upprättelse

Visste ni att om man vänder sig tillbaka några årtionden så var vilt och särskilt gräsand ett givet middagstema på juldagen. Eller om det var annandagen? Hursomhelst så kommer vi från och med i år att införa andmiddag på juldagen. För att det är makalöst gott och dessutom som en liten hyllning till en familjemedlem. Här kommer receptet och historien om en upprättelse.

Underskattad har hon varit. Tagen för given. Tills för ett par månader sedan när andras ögon och en ny uppgift ändrade allt.

Vi är en stor familj. Det är mycket som måste klaffa för att dagarna ska rulla på utan avbrott. Och det som verkligen fungerar tenderar att försvinna i en rätt bullrig vardag. Ett exempel är en av våra hundar, springer spanieln Dissa.

Hon bara är där utan att någonsin ställa krav eller orsaka problem. Tvärtom är hon en av de lättsammaste relationer jag haft. Enkel, på ett sätt som gjort henne osynlig. Alltid självklart lydig och koppellös.

Så kom dagen när P var på andjakt. Hans uppgift var journalistens, inte jägarens. Men så hände något. Apportören som var på plats för att delta i jakten skadade sig och evenemanget skulle blåsas av tills någon kom på. – Men P, har inte du din spaniel med?

In i jakten skickas Dissa och gör dundersuccé. Hon är grym. Trots att situationen är helt ny för henne arbetar hon som hon aldrig gjort annat. Markerar varje fallen fågel och hämtar klockrent en efter en. Simmar och hämtar, simmar och hämtar. Fullkomligt koncentrerad, outtröttlig och lycklig i en roll hon uppenbarligen är som skapt för. Visst har hon apporterat förut någongång ensam på fågeljakt med husse, men så här, på storjakt då hundra och fler änder faller likt duggregn ur himlen, vem kunde ana det.

Äntligen! En upprättelse, ett erkännande!

Nu vet vi och hon kommer att få många chanser att glänsa i sin nya roll. Telefonen ringer varm av alla som vill ha hennes hjälp i andjakten. Det är underbart att se den här lilla spanieln på rätt plats med rätt uppgift. En hund som arbetar i sann glädje. Bieffekten inte att förglömma. Hundägarens arvode i änder.

Jag lånar smaker av en klassisk fransk gryta. De är som gjorda för andens mörka, möra kött. Vi använde bröst från gräsänder som är mildare i smaken än det från dykänder.

Tack Dissa för en fantastisk middag!

 

Baconlindad and Bourguignon (4 pers)

Ingredienser

• 4 st andbröst
• 4 skivor bacon
• 1 liten morot
• en lika stor bit rotselleri
• 1 schalottenlök
• 1 vitlöksklyfta
• 4 dl rött vin
• 2 msk balsamvinäger
• 1 msk koncentrerad kalvfond
• 1 msk tomatpuré
• 1 tsk socker
• ett par kvistar timjan
• salt & peppar
• 6 potatisar
• 2-3 morötter
• 8-12 smålökar
• 100 g champinjoner

Gör såhär

1. Vi börjar med såsen som behöver tid för att hitta sig själv. Skala och tärna moroten fint. Skär en bit rotselleri, lika stor som moroten, i små tärningar. Hacka lök och vitlök.
2. Fräs rotfrukter och lök i smör innan du häller på vin, vinäger, fond, tomatpuré, socker och timjan. Låt småputtra minst en halvtimme. Smaka av med salt och peppar. När det är dags att äta använder du såsen som den är eller silar den.
3. Nu sätter du ugnen på 225 grader . Skala potatis, morötter och smålökar. Skär i klyftor, och halvera morötterna. Vänd rotfrukter, lök och svamp i olja och lite salt innan du lägger de i långpanna och skjutsar in i ugnen. Beräkna att det tar ungefär trettio minuter innan allt fått fin färg.
4. Vill du ha svampen i mindre bitar kan de få vänta lite för att sedan ligga i ugnen halva tiden, ca femton minuter.
5. Så, en sak puttrar på spisen en rostar i ugnen.  Nu är det dags att salta och peppra andbrösten innan du rullar in dem en och en i bacon. En skiva per filé. Stek i panna. Andbrösten är klara när de har en innertemperatur på 58-60 grader. Säkrast är att testa med en termometer.
6. Dags att servera och allt ska upp på samma fat. De baconlindade brösten, de rostade grönsakerna och såsen som nu ska vara simmig och mustig. Ringla den över och spring in till bordet