De små detaljerna – krassekapris

De små detaljerna. Man klarar sig utan, men eftersom det är så trevligt. Varför inte? Jag snubblade över en slingrande krasselian på lotten idag. Och när jag låg där med näsan i blomsterprakten och kände doften så kom jag på att jag i flera år tänkt lägga in krassefrön som kapris. Och nu är det dags! Välkommen in till ett experiment.

Vissa växter levererar. Var de än befinner sig i sin växtcykel så finns det något där att plocka och stoppa i sig. En av dem är blomsterkrassen. Vacker att titta på och ätlig från det att första bladet sticker fram.

Men krasse är ingenting man äter sig mätt på. Den fungerar som en liten trevlig detalj. Ett sting som livar upp och ger kontrast. Ett par blad eller en driva av de vackra blommorna i en sallad och nu fram på sensommaren kanske några små inlagda krassefrön till något, men till vad?

Hm, alltså jag har ju ätit dem. Aldrig gjort själv, men bjudits och jag tänker såhär. Man säger krassekapris, men det är ju inte alls samma sak. Kapris är en liten fin blomknopp utan distinkt egen smak. En lätt senapstouch bara. Sin mesta smak får den av salt och vinäger. Krassefrön däremot är mycket smakrika.

Och de smakar just det, krasse. De flesta har väl testat smörgåskrasse och det finns absolut likheter. Därför tänker jag att man kommer kunna använda sina inlagda krassefrön till sånt som stämmer med smörgåskrasse.

Till exempel i en potatissallad, eller till en smörgås med fin sallat och ägg. Till en sallad på rökt lax, eller rökt kött eller strimlad biff eller tonfisk eller ja, något salladsaktigt. Jag tror mest på att använda dem i kalla rätter, men vi får se när de är klara.

De ska bara vara ett litet oj, vad var det där. Som en krydda mer än en matig ingrediens.

Innan vi kommer till receptet vill jag att ni ska veta att det är oprövat. Eller någon har provat, men aldrig jag. Det är ett experiment. Jag har läst ett antal recept och utgår från det jag tror mest på.

Och det blir ett miniprojekt. Det får räcka med ett par dl krassefrön till den här premiäromgången och som sagt jag lovar inget. Till verket, såhär ser min plan ut.

• Först kokar jag en saltlag på ½ dl salt till 5 dl vatten. Lagen får svalna helt innan jag lägger i 2 dl rengjorda, färska krassefrön. Nu blir det kylen i ett dygn.
• Sedan kommer lagen hällas av, och krassefröna läggas i en burk. Jag täcker med äppelcidervinäger sätter på ett lock på och låter det hela stå en vecka innan jag smakar.

Spännande och som sagt inga garantier lämnas för resultatet. Men jag lovar återkomma och berätta hur det gick.

Har ni testat? Berätta hur ni gjorde och vad äter ni de små inlagda raringarna till? Dela gärna dina erfarenheter i en kommentar. Hälsar Kat : )